Vilken dag! Onsdagen har varit full av aktiviteter, men har samtidigt givit oss gott om tillfällen till reflektion. Vi började dagen med en busstur till ett kloster, som än idag bebos. Den för oss ovanliga arkitekturen, och de många ikonmålningarna, gav upphov till diskussioner och frågor om den ortodoxa tron, och hur den skiljer sig från den protestantiska.
Dagens andra stopp var keramikdistriktet, där vi fick möjlighet att se hur den lokala keramiken tillverkas. Efter besöket keramikverkstaden gick flera av oss därifrån med betydligt tyngre ryggsäckar. Vi fick lära oss att den tupp som återkom på många av föremålen egentligen är en symbol från tiden innan kristendomen, men som ännu lever kvar i konsten.
Det stora äventyret var dock besöket i saltgruvan. Efter att ha åkt buss nästan två kilometer in i berget fick vi vandra runt i de stora salarna och beundra de majestätiska väggarna med dess lager av salt. Jag erkänner, några av oss kunde inte motstå att smaka på väggarna. Även de rumänska eleverna gjorde oss sällskap i detta. Undertecknad kan meddela att väggarna i en saltgruva smakar… salt… Förutom de undersköna omgivningarna fann det i gruvan många olika aktiviteter. Några av oss valde att åka skridskor i en rink med plast istället för is. Andra spelade fotboll eller körde trampbil, två kilometer in i berget.
Den allra viktigaste delen av dagen var dock när vi slog oss ner för att dricka kaffe och äta croissanter med aprikosfyllning, och när vi strosade runt planlöst i den behagligt kyliga gruvan. Nu bubblade frågorna och funderingarna fram. Vilka skillnader har ni upptäckt mellan våra kulturer och våra skolor? Vad vi lärt oss om oss själva under resan? Vilka hinder har vi märkt att vi kan ta oss över, trots att det kändes omöjligt i början? Flera elever ger uttryck för att de känner sig stärkta av resan.
//Heidi
Hedda mobilities 