Var ska man ens börja…
Vi fick frukost på tåget idag, vilket var en lyx som inte fanns på det förra. Det var förvånansvärt gott.
Vi hade lite tid i Genova och det var väldigt kul att gå omkring där lite. Det var lite läskigt att behöva rusa över gatorna, det fanns inte många övergångsställen.
Tågresan till Rom var till en början stressig. (Börjar se ett mönster här?) Det fanns inga platser att ställa våra stora resväskor så vi fick lägga upp dem på bordet för att släppa förbi kön som hade bildats. Vi fick sitta så ett tag tills vi insåg att det fanns utrymme mellan sätena.
Den här tågresan var rolig för det var så många fina ställen att titta på!
Mötet med värdfamiljen gick bra. Lite chockerande när mamman griper tag i min arm och ropar mitt namn men det var bara välment. x)
Det var tydligen väldigt konstigt att jag inte använde hårfön efter att ha duschat. Mamman blev väldigt orolig över att jag skulle frysa.
Det blev såklart pasta till middag.
Något jag inte hade förväntat mig var ”landsjukan”. Det är som om kroppen har vant sig vid att ständigt befinna sig på ett tåg i rörelse, så nu när marken är stilla snurrar huvudet istället. Nästan svårt att gå rakt. Det går nog över snart, men det är en riktigt konstig känsla.
/Mira
Hedda mobilities 