Tiden rinner iväg! Idag var sista dagen på College val d’argent. På förmiddagen höll Emil, Enia, Michelle och Ludvig en presentation om Hedda Wising, Härnösand och Sverige för några av de franska eleverna. Det blev också lektionsbesök i Franska och Engelska. På Engelsklektionen använde en synnerligen yvig och välartikulerad lärare oss svenskar som experter/rekvisita i sin undervisning av en nybörjarklass. Det är roligt när man får vara lite aktiv även fast man är gäst.
Efter den alltid lika fantastiska skollunchen gick några av oss ut på promenad i omgivningarna. Vi har verkligen haft turen att få möjlighet att se och uppleva ”vår” by ganska mycket. Den är både vacker och pittoresk, ibland känns det nästan som att vara på den engelska eller irländska landsbygden. Här finns både gamla dyster-vackra stenhus och mjukt böljande, gröna berg med betande kor utspridda här och där längs bergsluttningarna. 
Michelle, Emil och Line på promenad i omgivningarna.
På eftermiddagen var det dags för Skoljogg . Vi slogs omedelbart av vilken festkänsla som infann sig! Alla skolans elever ( ca 400 ) skulle delta i detta race som var lite drygt 2,5 km långt. Sammanlagt fyra starter stod på agendan: yngre flickor, yngre pojkar, äldre flickor och till sist äldre pojkar. Alla elever skulle springa i par, sammanbundna med ett rep runt sina handleder. Våra tappra Hedda-elever var inte sämre än att de ställde upp i racet. Först ut att starta var Enia. Hon fick lov att springa utan parhäst eftersom hon var gäst. I stekande sol och iklädd upprullade jeans kämpade hon sig runt i terrängen som var både tungjobbad och lerig. Enia höll den svenska fanan högt ( bildligt ) och sprang i mål med den främre halvan. Vilken kämpe!
Att springa i lera är inte lätt.
Enia kämpar på upploppet.
Glädje efter målgång.
I den sista starten hittade vi tre tappra pojkar: Emil och Henke som sprang ihopbundna och Ludvig som sprang själv. Även här gällde det att löpa på i solgass och leråker. Alla tre kämpade och tacklade banans svårigheter med bravur! Emil och Henke, som började loppet gående, sågs sedan öka farten och sprang större delen av racet. Vid målgången såg de både glada och nöjda ut. Ludvig kämpade hårt mot tuff konkurrens bland de snabbaste. Han sprang i mål med den främsta fjärdedelen. Vilken prestation!
Emil och Henke sprang sammanbundna!
Publikstödet för löparna var stort!
Emil i mål.
Henke i mål.
Ludvig i början av racet.
Snart i mål!
Alla fina prestationer till trots, det som imponerade mest var nog de franska ( och svenska )elevernas helhjärtade stöd för både evenemanget och varandra. Det hela slutade med prisutdelning och spontan sång och dans på skolgården.
Hedda mobilities 