Dagen började med att vi packade ihop det sista i vårat boende och körde till skolan för att hämta upp eleverna från sina värdfamiljer. Det var ett fint hej då och vi begav oss mot Lyon för att lämna in hyrbilen (bussen). Det var rätt mycket trafik när vi väl kom in i Lyon och gpsen lurade iväg oss på ett litet äventyr och vi kom lite fel några gånger men det gjorde inte så mycket. När vi väl kom fram till att lämna in bussen så var det inga problem över huvud taget, vilket var väldigt, väldigt skönt.
Vi tog den korta promenaden från tågstationen till vårat hostell där vi kunde checka in. Efter det gick vi och åt mat på något snabbmatsställe där det fanns tacos och burgare. Efter lunchen så gick några tillbaka till shoppinggatan där vi var i torsdags och jag tog en promenad tillbaka till hostellet för att vänta på att ta ett tåg till Saint-Ètienne! Varför skulle jag åka dit tänker ni? Jo. Tidigare i veckan så lyckades jag få tag i två biljetter till fotbollsmatchen mellan Saint-Ètienne och Lens i Ligue un. Och där skulle jag sammanstråla med Noa för att gå på matchen.
Kruxet med att ta sig från Lyon till Saint-Ètienne var att, som ni kanske vet, det har regnat otroligt mycket här så varken tåg eller bilar hade kunnat ta sig mellan städerna från torsdag till lördag morgon. De öppnade motorvägen på lördag morgon men tågen gick fortfarande inte direkt mellan städerna. Så det fick bli en omväg till Roanne för att sedan ta sig till Saint-Ètienne. Och istället för 40 minuter tog resan 2 timmar och 30 minuter. Klockan var 18:06 när tåget rullade in mot stationen.
I Saint-Ètienne så väntade Noa och Noas värdfamilj plus en kompis till pappan på mig och vi snabbade oss till bilen och åkte den relativt korta sträckan mot Stade Geoffroy-Guichard. Man hörde läktarna från några hundra meters avstånd 40 minuter innan matchstart och det började pirra lite i magen och man kände att nu är det match på riktigt. Det är få saker jag tycker som är så roligt som att gå på live-fotboll och det kändes kul att få dela den upplevelsen med Noa.
Efter en stund så fick vi komma in, vi gick upp och hittade våra platser för att sedan gå ned till ”baren” för att köpa något att dricka. En sak som de flesta klubbar ute i Europa har är att de har egna plastglas som man får köpa för några euro och om man lämnar tillbaka dom får man tillbaka pengarna. Jag sparar på dessa glas som souvenirer och har ett par stycken hemma i lägenheten. Noa ville också ha ett sånt glas så vi fixade två stycken som vi tog med oss hem.
Väl tillbaka uppe på läktaren så började stämningen höjas och matchstarten närma sig! Inmarschlåten var sådär, förutom vid refrängen då hela stadion tog i och sjöng och de båda ståplatsläktarna var fyllda nästan till full kapacitet och hade varsitt tifo. Vill man veta mer om tifon så finns det här: Tifo – Wikipedia
Det är väldigt ovanligt att man har två ståplatsläktare för samma klubb i Sverige men i Frankrike så är det mer vanligt, oftast är läktarna delade utifrån politiska sympatier, då den norra sidan är högerpopulistiska och den södra sidan är vänsterpopulistiska. Det kan hända att dessa olika supportergrupper slåss med varandra även om de hejar på samma lag. Interna stridigheter som de brukar kallas. Oftast sjunger de olika sånger men de kan vid vissa tillfällen köra växelramsor med varandra.
Matchen börjar i ett rasande tempo när det gäller att skapa målchanser men annars var det nästan bara Lens målvakt som höll i bollen och styrde spelet. Det var Lens som skapade målchanserna under den första kvarten. I den 20:e matchminuten så gör Lens 0-1 genom den polske yttermittfältaren Frankowski, ett skott som styrs av en försvarare och ställer målvakten i Saint-Ètienne. Efter målet samlar sig ASSE (AS Saint-Ètienne) och började faktiskt spela bättre och bättre. Första halvlek slutar 0-1 och ASSE kan vara rätt nöjda att fortfarande vara med i matchen efter att totalt blivit utspelade under de första 15-20 minuterna av matchen.
Under halvlekspausen så kom det in en massa barn som körde en frilägesövning (tidigare MLS-straffar) och de fick massa hejarop från klackarna när de gjorde mål! Vi försökte vara smarta och hitta någonstans att köpa lite mer dricka men det var för långa köer så vi gick och satte oss istället.
I andra halvlek så fortsatte matchen på ungefär samma sätt, Lens skapade de flesta målchanserna medan ASSE fortsatte att försvara sig och kontra lite nu och då. i den 60:e minuten så gjorde ASSE ett trippelbyte och tog då över matchen helt och hållet. De började anfalla med våg efter våg och en kvittering kändes logiskt. Men icke. En dålig hemåtpassning och ett ganska lamt agerande av ena mittbacken i ASSE gav den unge, snabbe forwarden Labeau i Lens ett friläge från halva plan som han utnyttjade på bästa sätt. han rundade målvakten och petade in 0-2 och därmed spiken i kistan med ungefär 10 minuter kvar att spela.
Något som förvånade mig var att det var väldigt få personer som lämnade arenan innan slutsignal och de fortsatte med sina ramsor och verkligen försökte pusha sitt lag till att få in en boll på slutet för att jämna till siffrorna lite grann.
Vi tycker det var synd att ASSE inte lyckades sno åt sig en poäng hemma mot det förväntade topplaget Lens men atmosfären och den allmänna stämningen runt matchen så var det en rolig kväll för oss båda.
Efter matchen gick vi till supportershoppen och köpte varsin halsduk. Och sedan sammanstrålade vi ihop med Noas värds brorsa. Och gick mot parkeringen där Noas värdmamma, Agnes, väntade på oss.
Agnes ringde mig dagen innan matchen och berättade att hon kunde köra oss tillbaka till Lyon efter matchen och jag kan inget annat än att tacka och bocka för att hon ville göra det.
Vi åkte de dryga 5 milen och pratade mycket om de olika skolsystemen i våra respektive länder, hur det kommer sig att svenskar är så bra på att prata engelska och massa andra saker. Både Agnes och hennes man Oliver är mattelärare så jag fick en bra inblick i hur det är att vara både lärare och mamma/pappa till tonåringar i det franska skolsystemet. Väl framme i Lyon så tackade och bockade vi båda för skjutsen och Noa för veckan som han bott hemma hos dem.
Efter att ha lämnat Noas saker på hostellet så tog vi en kort promenad för att äta en sen och välförtjänt middag. Det blev varsin kebabpizza! Sen var det bara att gå och lägga sig inför den första av två resdagar hemåt mot Sverige och fina Härnösand!
Hedda mobilities 