Dag tre.

Efter en mindre trevlig upplevelse på nattåget som tog oss in i Rumänien så känns allt åter på topp. 

Vi stannade till i Medias, åt på en fantastisk italiensk restaurang (tack Dacian för hjälpen). Vi valde att äta en brunch då vi inte riktigt visste om det skulle finnas mer chanser till att äta en varm måltid.

Efter två tågresor till med vackra vyer över Karpaterna var vi framme vid vår slutdestination. 

Förväntansfulla familjer väntade på perrongen när tåget gled in. Jag tror att våra elever hade fjärilar som flög i magen både ett varv och två. 

Det var fantastiskt trevligt att få träffa både lärare och familjer och det kändes lite märkligt att lämna våra små adepter i andras händer, vi som har haft full kontroll över dem i tre dygn. Det kändes litet i hjärtat, kanske var det mammahjärtat som talade. 

Jag sitter nu på hotellrummet och vi har just ätit. Om ni aldrig har provat rumänsk mat eller tänkt tanken att den inte skulle vara särskilt god, så åk hit för det är nog en av de bästa måltider jag någonsin har ätit.

Imorgon börjar ett nytt äventyr och jag känner en spänd förväntan, så spännande att få se hur en skola fungerar i Rumänien, hur elever är och hur elever lär. 

Så spännande det känns att få träffa våra elever imorgon och höra hur deras första natt i deras respektive värdfamiljer har varit. 

Hur var den där första natten då de sov hos en familj som de egentligen inte kände. 

Jag tänker att de elever vi har med oss kommer att växa både på insidan och utsidan, de kommer att lära sig saker och bära med sig erfarenheter som de kommer ha nytta av resten av sina liv. 

Jag tror inte att de förstår det dag men en dag så kommer de att vara tacksamma över att de vågade åka och att de fick chansen att göra det. 

Jag tänker att jag har vuxit lite trots att jag redan är vuxen, jag tror och jag vet att det vi har upplevt och kommer att uppleva är saker som jag kommer bära med mig resten av mitt liv.

Jag är mycket tacksam för att jag får vara en del av denna resa.

//Anna