Äntligen hittade solen fram till Heraklion och vi valde att ha kursen utomhus. Vi diskuterade välbefinnande, och Gabrielle visade ett spel som vi fick prova – Dixit. Spelet går ut på att varje spelare får sex kort med olika bilder. Den som är ”sagoberättare” väljer ett kort och beskriver det med ett ord eller en mening. De andra spelarna ska sedan välja ett kort från sin hand som de tycker passar beskrivningen. Alla kort blandas, läggs ut med baksidan upp, och vänds sedan för att deltagarna ska försöka lista ut vilket som var sagoberättarens.
Gabrielle berättade att det här är ett kreativt sätt att arbeta, som också kan stödja elevernas känslomässiga utveckling. En tanke som slog mig var att spelet även kan användas som en gruppstärkande övning eller i engelskundervisningen, där eleverna får träna berättande. Det var intressant att se hur ett enda kort kunde väcka så många olika tolkningar.
Vi hade också många samtal under dagen där vi jämförde våra skolor. Jag pratade bland annat med två lärare från Rumänien. Vi diskuterade om eleverna får ha mobiltelefoner under lektionstid och om de använder datorer eller böcker. Precis som hos oss lämnar deras elever in mobilerna vid katedern. Däremot blev de förvånade över att vi nästan helt saknar fysiska böcker – hos oss är det bara i matematiken vi fortfarande använder dem.
Vi pratade även om hur skolor hanterar frånvaro. De två lärarna från Rumänien berättade om ett projekt de haft för att få tillbaka elever till skolan. Tanken var att skapa en positiv återkomstmiljö, så att eleverna ville komma tillbaka till helklass. När jag frågade hur framgångsrikt projektet varit, svarade de att några elever faktiskt kom tillbaka – men vi insåg också att skolfrånvaron är ett gemensamt problem i många länder.
Efter kursdagen hann vi även med en tur till Knossos.
//Helen
Hedda mobilities 