Den andra dagen började med ett missförstånd. Igår kväll, innan vi gick och lade oss, informerade den svenske tågvärden om att frukost skulle serveras i vagnen intill kl. 5:30. Okej, suckade vi. Det blir således en tidig morgon. 5:30 satt vi följaktligen , båda två, nymornade, välkammade och rakryggade i den uppstädade sovhytten. Dags för kaffe! Trodde vi. En vänlig tysk tågvärd pysslade med frukostlådor en bit bort i vagnen, i övrigt var allt så tyst det kan vara på ett tåg. Vi närmade oss henne med ett hoppfullt ”breakfast?” Hon tittade upp och sa: ”yes, breakfast later.” ”Oh?” Sa vi. Hon förklarade då att den tyska personalen inte fick servera frukost förrän tåget var på tysk mark. Nu var vi i Danmark. Vi förklarade skälet till vår morgontidighet och hon muttrade upprört att vi hade fått helt fel info! Men, eftersom hon var en mycket vänlig kvinna så blev vi serverade ändå. Sedan var det nästan fyra timmar kvar till målet Hamburg. Suck!
Vårt tåg visade sig vara en timme sent. Det var alltså dags för oss att dyka ner i Interrail-appen och boka ny tågresa eftersom vi inte skulle hinna med anslutande tåg till Duisburg. Segerkänslan var enorm när vi faktiskt klarade det!
