Sista dagarna har vi ägnat åt att åka tåg och springa för att hinna med nästa tåg.

Det började med att vi fick reda på att tåget som skulle ta oss från Hamburg till Stockholm blev framflyttat tre timmar. För att ha en möjlighet het att hinna med det tåget så behövde vi kliva av tåget från Wien i Würtzburg för att ta ett annat tåg till Hamburg. Tåget från Wien blev försenat så vi missade det tåg som vi skulle ta från Würtzburg. Lyckligtvis så var nästa tåg mot Hamburg också försenat så vi hann med det.

I Hamburg fick vi dela upp oss så att Olle och alla elever sprang till tåget medan jag och Anna sprang och köpte mackor så vi skulle kunna få något i magen.

Vi började bli trötta och hungriga och tröstade oss med att i Stockholm skulle vi ha tid för att få äta något riktigt. Ganska snart grusades drömmen om mat när vi insåg att vårt tåg blivit 2 timmar sent. Det var en konduktör som vi förklarade läget för så han fixade att dom värmde lite korv med bröd till oss.

Framme i Stockholm var det att knyta på sig löparskorna och springa för att komma med tåget till Sundsvall. På tåget gick vi till bistron och köpte tågmat som var magiskt god eftersom man var så hungrig.

/ Anders

Igår var det utflykt igen. Först var vi till Nicolae Balcescu museum och fick genom ett rollspel tillsätta en kung och hans tjänare. Det var roligt, men vad som var ännu roligare var att han som höll i workshopen blev så imponerad av kung Ahmeds uttal och jag förstod att det var bra för jag förstod inte ett ord av vad han sa.

Efter att vi var klara med rollspelet så fick vi prova på att dreja ett fat. Tyvärr så kunde vi inte ta hem faten eftersom de måste torka och brännas.

I saltgruvan som vi besökte sedan fanns det allt. Förutom cafe, restaurang och souvenirshop så fanns det konstutställning, biljardbord, pingisbord, air hockey bord, lekpark,  för rullskridskor och trampbilsbana.

Luften i gruvan ska vara så hälsosam för luftvägarna att man kan bli ordinerad av läkare att besöka gruvan för att bara sitta i några timmar och andas.

/ Anders

Idag åkte vi till Sibiu. En stad som är ca dubbelt så stor som Ramnicu Valcea. På vägen stannade vi till vid ett vattenfall. Det var en bit att gå upp till vattenfallet, men det var en fin väg upp. Jag tycker att det påminde lite om Skule, men här har klipporna mycket vassare kanter så det ser mer dramatiskt ut. Jag hade gärna fortsatt vägen upp mot toppen för att kanske få se hur utsikten är här. Jag tror inte att alla elever hade fixat det eftersom det klagades över att det var långt upp till vattenfallet. Så det var nog bra att jag inte fick min vilja igenom.

I Sibiu fick vi först gå som en ”skattjakt”. Vi skulle gå i grupp, men eftersom vissa av de rumänska eleverna redan kunde svaren på frågorna så splittrades gruppen ganska snart. Vi lyckades trots allt att samlas för att gå och titta på kyrkan, vi gick aldrig in eftersom det kostade pengar. Det är nog för lite action i en kyrka för att ungdomar vill lägga pengar på det. Men vi fick gå in i en katolsk kyrka och titta, men jag tycket att det kändes respektlöst att turista i en kyrka när det var människor som var där och bad.

/ Anders

Idag besökte vi stadens bibliotek. Det var en vacker byggnad och personalen på biblioteket var mycket stolta över sitt bibliotek.

På kvällen idag var punkten som jag har sett fram emot mest: en traditionell afton. Först visade de upp traditionella kläder. Alla flickor hade blusar med fina broderier på. Efter det så fick vi dansa några traditionella danser innan det var dags för mat. Det fanns hur mycket mat som helst så ni förstår varför det var den här punkten i veckans program som jag har sett mest fram emot. Jag tror att jag smakade på allt, men det var så mycket att jag kan ha missat något.

Efter maten så ville våra svenska elever också bjuda på traditionell dans. Så eleverna lärde rumänierna att dansa små grodorna.

Tisdagen började med att Mihaela (en av lärarna som kommer att följa med när det är Rumäniens tur att besöka oss) hade en övning med oss. Vi fick en lapp med några förutsättningar och utifrån dessa så skulle vi forma en karaktär. Sen fick vi höra påståenden och om det stämde överens med vår karaktär så skulle vi ta ett steg framåt. Efter några påståenden så fick vi titta oss omkring och då insåg man att vissa hade fått gå flera steg, medan andra knappt fått gå några steg alls. Övningen visade på att människor kan ha väldigt olika förutsättningar i livet.

Sen var det en kort ”IT-kurs” som var att en lärare visade att de fick lära sig att animera i 3D. Tyvärr fick vi bara sitta och lyssna.

Innan lunchen så kom några elever som bygger och tävlar med robotar. Det var inte som Robot Wars som man kan se på tv. Den här roboten hade en arm med en gripklo och skulle plocka upp små plastklossar.

Efter lunch besökte vi ett museum som bestod av gamla hus. Det var lite som det vi har på Murberget. På bilden så är vi i en gammal skola.

/ Anders

Vi personal blev upphämtade på hotellet av tre rumänska elever som skulle promenera med oss till skolan. Promenaden skulle ta 12-15 minuter och det gör den säkert om man går själv, men när man är sex personer så blir det svårt att hålla tempot uppe. Det gjorde att vi blev någon minut sen vilket våra svenska elever inte var sen med att påpeka.

Men nu när vi var på plats så kunde vi börja. Skolan är en allstadie-skola, vilket här i Rumänien innebär att man har förskoleklass till gymnasiet på samma skola.

Först så presenterade alla sig för varandra innan vi delades in i grupper och blev visad runt på skolan. Vi fick gå in på flera lektioner och presentera oss, vilket ibörjan var intressant för att få se hur klassrummen ser ut men snart blev det lite konstigt. Vi fick bland annat vara inne i en förskoleklass där barnen tyckte att vi var konstiga för att vi inte förstår rumänska. Vi var också i en lågstadie-klass där man hade pratat om att det skulle komma svenskar till skolan och att svenskar har blont hår och blå ögon. Jag tyckte att det kändes lite olustigt då det är ganska länge sedan det var så, om det någonsin har varit så.

Alla klassrumsbesök gjorde att min grupp blev sen till samlingen… ”Bra Anders, komma sent två gånger första dagen”

Vi har blivit väl mottagna och Ana (Rumäniens svar på Annsofi) har verkligen gjort ett fantastiskt arbete med att planera dessa dagar.

/ Anders

Resorna den sista dagen var tuffa. Nattåget mellan Wien och Medias tog mycket energi. Det var väldigt ofräscht på tåget och det var en del skumma typer som också åkte med, så man kände inte att man kunde slappna av riktigt. Sen blev vi väckta mitt i natten för passkontroll, men det räckte med att jag sa att vi alla var svenskar så fick vi sova vidare.

I Medias var det en morgonkall tågstation och personalen på stationen sa att allt var stängt för att det var söndag och många var i kyrkan. Med hjälp av Dacian som telefontolk fick vi reda på att det skulle finnas en restaurang som kanske hade öppet. Eftersom det inte fanns några andra alternativ så gick vi till restaurangen på vinst och förlust.

Vi vann! Restaurangen hade öppet och den hade god mat och fräscha toaletter. Vi blev kvar där en god stund innan vi gick tillbaka till tågstationen för att ta nästa tåg till Sibiu.

Vi hade inte så lång väntan i Sibiu så den tiden spenderade vi mestadels på perrongen. På sista tågresan fick vi byta platser någon gång eftersom vi inte hade bokat platser. Det var lite besvärligt men det gick bra. Alla kunde sitta hela resan och ca tre timmar senare så var vi framme.

I Ramnicu Valcea stod våra elevers värdfamiljer och tog emot oss. Efter att hälsat på alla så åkte våra elever och deras värdfamiljer hem till sitt. Eftersom jag längtat efter en dusch och en riktigt säng så var jag inte riktigt beredd på att det skulle kännas så konstigt att låta eleverna åka till sina värdfamiljer.

// Anders

Såhär i mitten dag två börjar jag känna mig nöjd med att åka tåg. Det blev inte så mycket sömn som jag hade önskat ner från Stockholm.

Även idag är det fint väder och det kanske bidrar till att jag längtar ut ur tåget. Så när tåget går sönder på perrongen i Passau och vi behöver kliva ut för att byta till ett annat tåg så gör det inte så mycket.

Det slår mig att alla motgångar inte är så dåliga. Resultatet av det trasiga tåget innebar att vi fick paus i friska luften, sitta i ett lika fint tåg men med färre andra resenärer. Sen kommer det förmodligen resultera i att vi kommer få mindre tid att slå ihjäl när vi kommer fram till Wien och ska vänta på tåget som ska ta oss till Medias.

// Anders

Första etappen på vår resa verkar gå som planerat. Vi hade en jättetrevlig och rolig tågvärdinna fram Sundsvall. Hon skojade med oss så att nervositeten släppte.

Jag var mest orolig för sträckan mellan Härnösand och Gävle. Eftersom jag tidigare har haft dåliga erfarenheter av att åka tåg den sträckan, men det har gått bra.

När vi närmade oss Hudiksvall så började solen titta fram och har hållt oss sällskap. Även om man sitter inne i ett tåg så blir man lite gladare när solen skiner.

// Anders