Nu lämnar vi Heraklion med nya lärdomar i bagaget. Att få delta i den här kursen har varit givande, och jag har insett att vi lärare, oavsett var vi kommer ifrån, ofta brottas med samma frågor: Hur får vi med alla elever i klassrummet? Hur hanterar vi skolfrånvaro? Hur gör vi undervisningen mer inkluderande?

Det jag främst tar med mig från kursen är vikten av att göra skoluppgifter mer kreativa – att våga testa nya idéer och arbetssätt. I dokumentet som Gabrielle delade med sig av står det att alla elever har olika förmågor, och att vi som lärare bör använda dessa olikheter för att hjälpa dem att växa och utveckla sin kreativitet.

Min största reflektion handlar dock om något ännu mer grundläggande – välmående. Det är där vi borde börja. Ett av kursens teman handlade om att känna sig lycklig, och min första tanke var att det börjar med att tro på sig själv. Många elever väljer att inte ens försöka med vissa uppgifter, eftersom de inte tror att de kommer lyckas. Där har vi en viktig uppgift som lärare: att stärka elevernas självkänsla och visa att de kan.

De tre nyckelord jag bär med mig från kursen är: välmående, kreativitet och stärkande.

Nästa steg, precis som Erik nämnt, blir att vi, tillsammans med Malin och Marie, tar fram en handlingsplan. Och självklart kommer jag att använda de lärdomar jag fått med mig i min egen undervisning framöver.

Lyckades ta en otrolig bild nu på morgonen från vår balkong.

//Helen

Idag hade vi vår sista dag på kursen, och precis som igår var solen framme. Man blir lite extra tacksam för solen när resten av veckan bjudit på moln, blåst och regn. Alla andra kursdeltagare vi träffat under veckan reste hem igår, så idag var det bara vi och vår kursledare Gabrielle som samlades.

Vi pratade om hur man sätter mål och hanterar problem, och Gabrielle visade oss en modell som heter Coaching Using GROW. Eftersom det bara var vi där, blev det lättare att ställa frågor och få mer personligt stöd. Vi kunde fördjupa oss i hur man kan tänka kreativt, särskilt i relation till våra egna ämnen. Gabrielle delade även ett dokument med oss: 101 Creative Ways to Be Creative. Det första tipset i listan fastnade direkt hos mig – “var öppen för nya idéer”. Det är något jag försöker vara hela tiden, särskilt som relativt ny lärare. Jag vill bygga upp en idébank, precis som många mer erfarna kollegor redan har gjort.

Jag berättade för Gabrielle att jag gärna vill arbeta mer med litteratur i undervisningen, men att det kan kännas utmanande eftersom många elever inte är så intresserade av att läsa. Hon gav mig flera användbara idéer på hur jag kan väcka engagemang kring litteratur, vilket jag verkligen uppskattade.

Vi hann också prata om likheter och skillnader mellan lärarutbildningarna i Sverige och Rumänien, där Gabrielle kommer ifrån. Hon berättade att deras utbildning är fyra år lång, och att man efter examen måste göra ett prov varje år i fyra år för att visa att man fortfarande har goda kunskaper inom sina ämnen. Det förvånade mig – det är ett ganska annorlunda system jämfört med vårt.

Eftersom inte alla deltagare hade kursen lika många dagar, fick vi våra diplom lite tidigare. Mitt namn blev tyvärr felstavat – som ni ser på bilden

– men som tur är har jag fått ett nytt med rätt namn.

//Helen

Äntligen hittade solen fram till Heraklion och vi valde att ha kursen utomhus. Vi diskuterade välbefinnande, och Gabrielle visade ett spel som vi fick prova – Dixit. Spelet går ut på att varje spelare får sex kort med olika bilder. Den som är ”sagoberättare” väljer ett kort och beskriver det med ett ord eller en mening. De andra spelarna ska sedan välja ett kort från sin hand som de tycker passar beskrivningen. Alla kort blandas, läggs ut med baksidan upp, och vänds sedan för att deltagarna ska försöka lista ut vilket som var sagoberättarens.

Gabrielle berättade att det här är ett kreativt sätt att arbeta, som också kan stödja elevernas känslomässiga utveckling. En tanke som slog mig var att spelet även kan användas som en gruppstärkande övning eller i engelskundervisningen, där eleverna får träna berättande. Det var intressant att se hur ett enda kort kunde väcka så många olika tolkningar.

Vi hade också många samtal under dagen där vi jämförde våra skolor. Jag pratade bland annat med två lärare från Rumänien. Vi diskuterade om eleverna får ha mobiltelefoner under lektionstid och om de använder datorer eller böcker. Precis som hos oss lämnar deras elever in mobilerna vid katedern. Däremot blev de förvånade över att vi nästan helt saknar fysiska böcker – hos oss är det bara i matematiken vi fortfarande använder dem.

Vi pratade även om hur skolor hanterar frånvaro. De två lärarna från Rumänien berättade om ett projekt de haft för att få tillbaka elever till skolan. Tanken var att skapa en positiv återkomstmiljö, så att eleverna ville komma tillbaka till helklass. När jag frågade hur framgångsrikt projektet varit, svarade de att några elever faktiskt kom tillbaka – men vi insåg också att skolfrånvaron är ett gemensamt problem i många länder.

Efter kursdagen hann vi även med en tur till Knossos.

//Helen

Vår kursledare Gabrielle hade idag ordnat så att vi fick besöka den Europeiska skolan här i Heraklion. När vi kom fram fick vi besöka lärarrummet, och precis som i Isernia, Italien (där jag var förra året), hade de endast ett gemensamt rum för alla lärare. Det var otroligt litet, vilket fick mig att uppskatta hur bra vi har det hemma, med egna arbetsrum och gott om utrymme.

Rektorn berättade att skolan lider av lokalbrist, trots att de har omkring 400 elever. Eleverna går från årskurs 1 till tredje året på gymnasiet. Redan i första klass görs ett språkval – antingen engelska eller grekiska – och undervisningen sker helt på det valda språket. Innan valet måste eleverna genomgå ett språktest för att avgöra vilket språk de behärskar bäst.

All undervisning sker på det valda huvudspråket, och eleverna läser dessutom ett andra språk, likt hur våra elever läser franska, spanska eller tyska. När de blir äldre tillkommer ett tredje språk, där alternativen är grekiska, italienska eller spanska. De har även möjlighet att läsa antingen latin eller antik grekiska. I årskurs 8 (om jag minns rätt) sker undervisningen i humanistiska ämnen och etik på det andra språket som eleverna valde redan i årskurs 1. Rektorn berättade även att de tyvärr inte kunde erbjuda modersmålsundervisning, eftersom det saknas lärare som behärskar de olika språken – det gav mig en tankeställare hur fint det är att vi, på vår skola erbjuder våra elever att gå modersmålsundervisning.

Det är fascinerande hur språkinriktad utbildningen är – eleverna matas med språk, vilket ger dem utmärkta möjligheter att förstå andra kulturer. Rektorn nämnde också att de har mellan 21 och 37 undervisningstimmar per vecka, att lektionerna är max 45 minuter långa och att det får vara högst 25 elever per klass.

Vi fick även besöka två klasser. Den första bestod av elever i årskurs 2–3, och den andra av niondeklassare som studerade språk. Lokalen där de äldre eleverna höll till var baracker placerade uppe på skolans tak.

Snart ska vi iväg igen på middag med gänget – de blir en lång men otroligt givande dag.

//Helen

Vi fick en uppgift att göra tillsammans – Photovoice, vilket är en deltagarbaserad metod där personer får i uppgift att använda fotografier för att dokumentera och uttrycka sina erfarenheter, perspektiv eller utmaningar i sina liv och samhällen. Det är ett verktyg för att stärka människors egenmakt, med syftet att skapa dialog och uökad förståelse.

En lärare från Rumänien nämnde hur denna metod kan användas för att hjälpa elever att förstå sina egna och andras känslor. Uppgiften fick mig att reflektera över hur värdefullt det är med övningar där elever – särskilt de som sällan får sin röst hörd – ges möjlighet att uttrycka sina erfarenheter, åsikter och behov på ett visuellt och personligt sätt.

Vi fick även i uppdrag att skapa en mandala av material vi hittade i naturen, och därefter förklara vad den symboliserar för oss. Många av våra övningar kretsar kring vikten av känslomedvetenhet, acceptans och förståelse för andra kulturer.

I det sammanhanget vill jag också lyfta kulturfesten, där deltagare delade med sig av mat, berättelser och traditioner från sina hemländer. Det blev ett väldigt trevligt och lärorikt tillfälle som skapade närhet, förståelse och gemenskap. Genom att smaka, lyssna och samtala lärde vi känna varandra på ett djupare plan och fick nya insikter om varandras bakgrunder.

Den här typen av aktiviteter ger oss viktiga verktyg för att kunna möta elever som, av olika skäl, har en problematisk skolfrånvaro – och visar hur vi kan arbeta inkluderande så att alla känner sig sedda och delaktiga i skolan.

Under kulturfesten höll de två lärarna från Portugal en fantastisk presentation om sitt land och den region de kommer ifrån. De visade upp broderier som är unika för deras område och berättade att under 1900-talet, när Portugal gick från monarki till republik, ville många undvika att ta ställning i den politiska konflikten. Därför skrev man helt enkelt initialerna V.R. på sina hus eller dörrar. V.R. kunde tolkas som både “Viva o Rei” (leve kungen) och “Viva a República” (leve republiken) – och på så vis lämnades tolkningen öppen för betraktaren.

//Helen

Vi började dagen med en mindfulnessövning som handlade om att bli ett med sig själv och att förstå sin egen kropp. Det var en otroligt mysig och lugn start på dagen.

Vi pratade mycket om kultur och vikten av att förstå den – en fördjupning av det vi diskuterade igår. Den här gången låg fokus på Adaption Curve, som handlar om hur snabbt olika individer anpassar sig till förändringar eller nya situationer. Vi diskuterade bland annat hur det kan upplevas för elever som byter skola när de börjar en ny årskurs, som till exempel när vi får in nya sjuor. De lämnar en trygg miljö med lärare och klasskamrater de känner väl, och placeras i en ny klass med nya vuxna och nya sociala sammanhang.

För elever med god självkännedom och emotionell förståelse kan en sådan förändring gå ganska smidigt. Men för andra – särskilt elever med en annan kulturell bakgrund – kan det vara betydligt mer utmanande. För de elever som flyttat till Sverige från ett annat land kan detta till och med innebära en kulturchock.

Frågan som väcktes var: Vad gör vi som lärare åt detta? Min första tanke gick direkt till vår kultardag – ett fantastiskt initiativ från elevrådet. Den dagen ger oss möjlighet att bjuda in och lyfta fram alla kulturer. Vi får lära av varandra, smaka maträtter vi annars aldrig hade fått chansen att prova, och både elever och lärare får ta del av varandras erfarenheter. Det blir ett tillfälle där vi visar att mångfald är något att uppskatta och omfamna.

Vi hann även med ett sent besök till akvariumet – vilket var otroligt häftigt.

//Helen

Vi började dagen tidigt med frukost samtidigt som vi arbetade på vår PowerPoint om det svenska skolsystemet, som vi ska presentera senare.

Efter frukosten begav vi oss mot lokalen där kursen tog plats, väl framme möttes vi av ett helt gäng andra lärare och skolpersonal från Bulgarien, Portugal och Rumänien. Vi började med att presentera oss för varandra och gjorde olika övningar – många delar jag känner att jag kommer ta med mig hem och återanvända detta när man får nya 7:or. Övningarna var otroligt kreativa och det kändes väldigt inkluderade då det inte sattes press på oss.

En övning som vi arbetade med, var Cultural Iceberg, en teori om att vi endast ser 10% av en kultur och att det är viktigt att förstå och se det som sker under ytan. Det var otroligt intressant att få höra och göra övningar kopplat till detta då vi nyligen gått TMO kursen där vi blev introducerade till en annan användning av isbergsmodellen. Det gav oss alla en tankeställare hur viktigt det är att förstå alla elever utifrån olika kulturella bakgrunder och det inkluderar alla.

Efter föreläsningen kring isberget, var det vår uppgift att rita ett isberg och koppla de till den svenska kulturen och sedan skriva ner vår ideala skola utifrån det vi skrev på vårat isberg. En sak vi nämnde på isberget, något som är under vattenytan är jantelagen – i vår ideala skola nämnde vi att, vi vill att varje elev ska vara så pass bekväm men att hylla sig själv, våga ta plats och känna sig självsäker i det man gör.

//Helen

Nu har vi precis landat på Heraklion – trots förseningar mellan flygen har vi kommit fram utan problem. Imorgon börjar kursen och jag har stora förväntningar. Hela kursen handlar om hur vi lärare kan motivera eleverna samt förhindra tidig skolfrånvaro, stor del utifrån kreativ undervisning. Motivation är en viktig del i elevernas skolframgång och att ha verktyg för att veta hur och på vilket sätt man ska motivera eleverna är superviktigt. Både för att motverka skolfrånvaro hos elever samt att ha lektioner och upplägg som inkluderar alla elever. 

Jag ser framemot att få träffa andra lärare och få dela med oss av våra erfarenheter, speciellt då jag som ny (snart har de gått två år) lärare fortfarande har mycket att lära mig. 

Snart ska vi gå ut och utforska staden sedan hitta något att äta till middag.

//Helen

Vi är nu framme på Arlanda – resan hit gick snabbt och lugnt. Vi har hunnit äta en sen middag och ligger just nu i sängarna – det blir en tidig morgon då flyget lyfter 06:00.

/Helen, Anna & Matilda

Dagen började tidigt med en bussresa klockan 7 på morgonen mot Pompeji. Väl framme på platsen hade vi en guidad tur runt området och det var helt otroligt. När vulkanen Vesuvius fick utbrott år 79 e.Kr så begravdes hela Pompeji (här kan du läsa mer). Vår guide berättade att när man började gräva fram Pompeji senare hittade man människor som hade begravts av lavan och askan gjorde att deras kroppar bevarades i det tillstånd som de dog i. Det man valde då att göra, var att man gjorde gipsavgjutningar av dessa människor (se bilden nedan).

Jag tror att många av oss kände en stor tacksamhet för den möjligheten erasmus ger. Efter rundturen fick vi en stund att äta lunch för att sedan hoppa på bussen igen mot Neapel. Där spenderade vi tid i ett köpcentrum som var otroligt fint och provade på att äta pizza fritta, vilket är en friterad pizza och en typisk napolitansk bakelse som heter babà.

Här nedan kan ni se bilder från dagen.

/Helen