Var ska man ens börja…

Vi fick frukost på tåget idag, vilket var en lyx som inte fanns på det förra. Det var förvånansvärt gott.

Vi hade lite tid i Genova och det var väldigt kul att gå omkring där lite. Det var lite läskigt att behöva rusa över gatorna, det fanns inte många övergångsställen.

Tågresan till Rom var till en början stressig. (Börjar se ett mönster här?) Det fanns inga platser att ställa våra stora resväskor så vi fick lägga upp dem på bordet för att släppa förbi kön som hade bildats. Vi fick sitta så ett tag tills vi insåg att det fanns utrymme mellan sätena.

Den här tågresan var rolig för det var så många fina ställen att titta på!

Mötet med värdfamiljen gick bra. Lite chockerande när mamman griper tag i min arm och ropar mitt namn men det var bara välment. x)

Det var tydligen väldigt konstigt att jag inte använde hårfön efter att ha duschat. Mamman blev väldigt orolig över att jag skulle frysa.

Det blev såklart pasta till middag.

Något jag inte hade förväntat mig var ”landsjukan”. Det är som om kroppen har vant sig vid att ständigt befinna sig på ett tåg i rörelse, så nu när marken är stilla snurrar huvudet istället. Nästan svårt att gå rakt. Det går nog över snart, men det är en riktigt konstig känsla.

/Mira

Igår kollade vi på mello på en liten skärm, och uppkopplingen envisades med att brytas varje gång en låt skulle börja. Jag måste dock säga att fel låt vann.

Nu är vi inne på italiensk mark. Den här natten har faktiskt gått bättre än den förra tycker jag. Dessutom var toalett och tvättutrymmen större. Vi hade lite otur med vår närmaste toa som var sunkig och det var blött på golvet.

Jag tror faktiskt att madrasserna här var tjockare, för jag sov från 12 till 05 i sträck! Ribban ligger lågt. Det enda som går att klara på är att sovplatserna är korta så jag låg med fötterna mot fönstret vilket var kallt. Det kändes också som att det här tåget krängde lite mer?

Jag ser fram emot att komma fram till min värdfamilj, ta en dusch och sova i en riktig säng.

/Mira

Natten gick bra med tanke på omständigheterna! Ungefär varje timme vaknade jag och hade ont i hela kroppen då madrasserna var… smala, och klockan 05:30 var man klarvaken.

När vi närmade oss Berlin var vi nästan ensamma i vår vagn. Det är typ vår här!

Tåget var ju dock försenat vilket ledde till att vi missade vårt bokade tåg och fick gå på ett senare. Här hade vi inga reserverade platser så det blev lite stressigt när vi rusade fram och tillbaka i tåget för att hitta någonstans att sitta. Ett tag satt vi längst bak, i cykelvagnen.

Nu sitter vi på platser som är reserverade, så vi kommer nog att behöva flytta på oss snart.

Jag tycker ändå att det har gått bra att åka tåg. Det värsta var de trånga tvättutrymmena och toaletterna. Allt kändes väldigt sunkigt.

/Mira

Efter lite förseningar sitter vi nu på nattåget. Det är väldigt trångt och varmt men alla är vid gott mod 🙂

Tidigare åt vi god sushi på centralen.

Mina förväntningar inför resan är att se Italien, men också andra länder. Jag ser mest fram emot att se Rom och Pompeji. Det ska också bli kul att spela fotboll med min värd!

/Mira

Första dagen skrev jag att jag hoppades att vi skulle göra många roliga saker och att jag hade packat rätt.

Jag hade packat rätt! Nästan allt kom till användning, men jag hade nog kunnat packa lite mindre…

Vi fick också göra många roliga saker. Jag är väldigt nöjd med det vi har gjort. Samtidigt var det inte lika annorlunda som jag hade förväntat mig. Ibland glömde man att man var utomlands.

I det stora hela tycker jag att det var en jätterolig erfarenhet och jag ångrar inte en sekund att jag fick åka med!

/ Mira

1. När jag och min värdfamilj besökte maskinmuseet. Det var väldigt coolt att se alla maskiner. Jag fick också veta mycket om det projekt som maskinerna byggdes för, men tyvärr skulle det inte bli av då det var alldeles för dyrt.

2. Att gå omkring i centrala Nantes. Det var roligt att bara gå omkring och se många vackra byggnader. Dessutom hade min värdfamilj gjort en jättegod picknick till mig!

3. Att plocka skräp (och skal 🐚) på stranden. Det kändes bra att göra något för naturen i närområdet och samtidigt ha hyfsat kul. Det var väldigt fint på stranden och vädret var fint hela dagen (även om det var lite kallt till en början).

Jag tror att invånarna i Nantes åker mer kollektivtrafik än vad vi gör i Härnösand, men det kan också bero på att det är en mycket större stad så man tjänar på att ha mycket spårvagnar och bussar. Man såg nästan ingen med moped eller EPA.

Min värdfamilj hade en kompost där de slängde matavfall. De försökte köpa så mycket ekologiskt som de kunde, och hade bara en bil (de berättade att det var vanligt för familjer med flera barn att ha fler än en bil).

Jag kan bli bättre på att källsortera noggrannare.

Idag var sista dagen i Orvault! Min värd hade sin första lektion någon gång efter 10 så vi hade en lugn morgon. Lektionen var franska och de skulle skriva en uppsats så det fanns inte så mycket för oss svenskar att göra.

Sedan var det lunch. De serverade illröd korv, potatis och surkål – Tysklands specialitet. Efter lunchen hade vi rast i nästan två timmar. De har en relativt liten skolgård med endast asfalt så jag förstår inte riktigt vad de franska eleverna underhåller sig med. Jag hade föredragit en timmes lunchrast och att man slutade tidigare istället!

På eftermiddagen gjorde vi en klimat-fresk och utvärderade resan.

Skillnader mellan Jean Rostand och Hedda Wising

Det finns många olikheter. Det självklara är alla regler. Inga religiösa symboler, inga huvudbonader, inga mobiler, ingen lämnar området, uppställning utanför skolan innan man får gå in i klassrummet. De får också betala för sin egen mat, och bära runt på ryggsäckar hela dagarna för att få med sig allt material. Det verkade också som om lärarna hade varsitt klassrum och eleverna fick röra sig emellan, medan vi på Hedda har ett hemklassrum där de flesta lektioner är.

Samtidigt känns det som om man snabbt hade vant sig om man hade börjat på Jean Rostand. Det är trots allt en skola och har samma grundprinciper som Hedda. Ibland kändes det inte som om man var utomlands eftersom vi var i skolan!

Imorgon, eller inatt, klockan 3 är det dags att stiga upp. Flyget till Paris går klockan 6.

/ Mira

Idag har vi varit på en stor strand och plockar skräp. Det fanns inte så mycket att plocka upp, vilket är väldigt bra på ett sätt, men det blev lite tråkigt. Jag hittade många fina snäckskal istället!

Jag tycker ändå att det är väldigt bra att vi städade lite, för ofta blir det som en snöbollseffekt. Om några börjar kommer fler att hänga på!

Det är också bra att det går många spårvagnar och bussar runtom i Orvault och Nantes. Det är bättre än att en massa bilar åker var för sig, utsläppen blir mindre.

Orvault hade mer grönska än vad jag hade förväntat mig. Det känns inte som en så stor stad eftersom det finns många träd och spårvagnarnas spår ligger på gräsmattor.

Efter att vi hade plockat skräp i en timme gick vi till en park vid Pornics kyrka för att äta våra picknickar. Där spelade vi också boules/petanque.

Imorgon blir det vanlig skola på förmiddagen…

/Mira

Idag åkte vi in till Nantes direkt efter frukosten.

Vi besökte en Science Village där det fanns flera olika ”stationer” med folk som berättade om olika forskningsområden.

En forskare jobbade med liv, hur det uppstod, när och varför. Vi fick veta att de skulle skjuta upp någon slags robot och att det skulle ta den 7 år att komma fram till destinationen, som var en måne långt borta. Han pratade länge, men det var intressant!En annan forskare försökte värva oss till att börja forska på träd. Om man tittade på träet med ett förstoringsglas kunde man se små figurer.

Efteråt åt vi lunch som värdfamiljen hade förberett. Nästan alla fick chips med sig!

När vi gick genom staden för att hitta svar till frågepappret som vi hade fått såg vi många coola saker.

Jag tyckte om borgen mest.

Nu på kvällen gick jag, min värd och hennes pappa och tittade på rugby. Några i närområdet hade hjälpts åt och byggt sittplatser, och det fanns en bar där. De skämtade om att det var kallt i Sverige, men jag tror inte att de förstod att jag förstod…

Nu är det bara tre nätter kvar innan det är dags att åka hem!

/ Mira