Idag har jag varit på lektion i ”Storskolan” – en fysiklektion – och insett att de elever som behöver stöd/anpassningar (som är inskrivna i ULIS) inte alls ges förutsättningar att lära i storklass. I stället blir de rapporterade som stökiga.
Det bekräftades också av koordinatorn för särskilt stöd som jag träffade senare under dagen. Inga elever beviljas någonsin heltids-studier i ULIS utan måste ut i helklass, trots att klasserna är stora (30-31 elever) och det saknas kompetens att möta elevernas behov.
Det är såklart en balansgång mellan att anpassa/stödja – utmana/rusta eleverna för framtiden, MEN som jag ser det måste det finnas ledstänger för eleverna att hålla sig i längs vägen. Det kan jag inte se här utan gissar att det bottnar i en ekonomisk fråga, både att utöka ULIS och att fortbilda lärarna.
Om jag jämför svenska skolan med det jag fått veta idag om hur det särskilda stödet utreds i Frankrike så är processen mycket kortare från upptäckt behov till insats hos oss. Här sker utredningen på en regional nivå och beslut om stöd tas inför varje nytt skolår. I den svenska skolan utreds behoven av skolans elevhälsa och vid behov även i samarbete med t.ex. BUP eller habilitering och insatserna följs upp flera gånger per år.
Hedda mobilities 