Första dagen på skolan med de svenska eleverna och de rumänska. Det första som slog mig det var hur snabbt och hur väl de hade funnit varandra och hur nöjd våra svenska elever var med sina värdar.

Dagen började med en presentation av den rumänska skolan, de berättade att skolan har cirka 2200 elever och ungefär 150 lärare, fördelat på fyra byggnader.

Vi fick sedan ta del av en film som elever gjort om skolan innehållande positiva värdeord, tankar och känslor. 

Jag satt ganska länge och tänkte på hur många elever som egentligen gick på skolan och att lärarantalet var ganska lågt.

Jag tänkte att det kanske är kaos, hur fungerar det med uppsikt, hur har eleverna på raster?

Våra elever hade gjort en Powerpoint presentation av Sverige, Härnösand och Hedda. 

Jag är jättestolt över våra elever som står där framme och berättar, förklarar och redogör för hur Sverige fungerar, viktiga fakta om Härnösand samt vilken typ av skola Hedda Wising är och vilka ämnen vi har, på engelska. Modiga, duktiga, starka elever.

Vi fick en rundvandring i skolan och alla de farhågor som jag haft inför denna ”jätteskola” med så många elever och så få lärare visade sig inte stämma.

Tvärtom.

Det är en genomtänkt skola med fräscha klassrum och inget skräp på golvet i korridorer eller toaletter.

Skolan har förutom skolsyster och skolläkare även tandläkare, dit eleverna får gå utan kostnad. Jag frågade om även lärare fick gå dit och det fick de.

Jag tänker att det kanske vore någonting för Sverige att införa, skoltandläkare på skolor.

Efter lunch, arbetade eleverna med EU-relaterade uppgifter och våra elever var briljanta (vi kan alla känna oss stolta över vårt arbete men ni SO-lärare bör klappa er själv på axeln, er undervisning ger goda resultat).

Dagens lärdom är att förutfattade meningar är något som sällan eller aldrig stämmer.

Rumänien levererar på alla plan och jag vill rikta ett stort tack till Ana, vilken lärare och vilket föredöme för alla oss andra!

//Anna

Efter en mindre trevlig upplevelse på nattåget som tog oss in i Rumänien så känns allt åter på topp. 

Vi stannade till i Medias, åt på en fantastisk italiensk restaurang (tack Dacian för hjälpen). Vi valde att äta en brunch då vi inte riktigt visste om det skulle finnas mer chanser till att äta en varm måltid.

Efter två tågresor till med vackra vyer över Karpaterna var vi framme vid vår slutdestination. 

Förväntansfulla familjer väntade på perrongen när tåget gled in. Jag tror att våra elever hade fjärilar som flög i magen både ett varv och två. 

Det var fantastiskt trevligt att få träffa både lärare och familjer och det kändes lite märkligt att lämna våra små adepter i andras händer, vi som har haft full kontroll över dem i tre dygn. Det kändes litet i hjärtat, kanske var det mammahjärtat som talade. 

Jag sitter nu på hotellrummet och vi har just ätit. Om ni aldrig har provat rumänsk mat eller tänkt tanken att den inte skulle vara särskilt god, så åk hit för det är nog en av de bästa måltider jag någonsin har ätit.

Imorgon börjar ett nytt äventyr och jag känner en spänd förväntan, så spännande att få se hur en skola fungerar i Rumänien, hur elever är och hur elever lär. 

Så spännande det känns att få träffa våra elever imorgon och höra hur deras första natt i deras respektive värdfamiljer har varit. 

Hur var den där första natten då de sov hos en familj som de egentligen inte kände. 

Jag tänker att de elever vi har med oss kommer att växa både på insidan och utsidan, de kommer att lära sig saker och bära med sig erfarenheter som de kommer ha nytta av resten av sina liv. 

Jag tror inte att de förstår det dag men en dag så kommer de att vara tacksamma över att de vågade åka och att de fick chansen att göra det. 

Jag tänker att jag har vuxit lite trots att jag redan är vuxen, jag tror och jag vet att det vi har upplevt och kommer att uppleva är saker som jag kommer bära med mig resten av mitt liv.

Jag är mycket tacksam för att jag får vara en del av denna resa.

//Anna

Resans tredje tåg rullade på fram till Passau, där det plötsligt blev ett tekniskt fel.

Lite kaos uppstod, har vi fått med alla saker, vart skall ersättningståget gå ifrån, har vi fortfarande våra sittplatser…

Ersättningståget kom och resenärer från alla håll armbågade sig fram utan egentlig hänsyn till andra. Tråkigt att vi inte människor inte kan vara mer medmänniskor i stressiga situationer.

Vi tog oss slutningen ombord på tågets näst sista vagn, proppfullt. En dam som arbetade på tåget upplyste oss om att de satt in ytterligare ett tåg som skulle gå från spår två. Vi tog ett rask beslut och bestämde oss för att kliva av och gå till plattform två.

Vilket bra beslut och vilken njutning!

Här sitter vi nu ensamma i en egen vagn och med ett fungerande Wi-Fi.

Det finns inget ont som inte för något gott med sig.

Vi har just tuffat in i Österrike på väg mot vackra Wien, solen skiner och vinterjackan den har jag sedan länge packat ner. 

Igår natt var första gången som jag sov i en liggvagn (sov kanske inte var hela sanningen) men bitvis i alla fall. 

Jag önskar att ni kunde se vad jag ser nu när jag tittar ut genom fönstret, skog och kullar, skiftade landskap i grönt och byggnader som ögonen mer än gärna vilar på.

Ikväll kliver vi på nattåget som tar oss in i Rumänien 🇷🇴 och imorgon kväll når vi resans slutdestination och ett nytt äventyr tar sin början.

//Anna

Resan börjar bra, tåget kom i tid och avgick i tid. Sitter på tåget och funderar.

Tänk vilken resa vi har framför oss innan vi når vår slutdestination. Det skall bli spännande att resa genom länder och se skiftande landskap, byar och städer genom ett tågfönster.

Känner mig tacksam över att jag fick chansen att följa med, tänk vilka upplevelser, vilka erfarenheter och vilka minnen jag kommer att få dela med Olle, Anders och våra nio medföljande elever.

Hoppas ni har det bra på skolan för det kommer vi garanterat att ha!

//Anna

Hela gruppen planerar nu bloggandet.

Den 24/1 åker en ny grupp elever till Rumänien och vår samarbetsskola där – Colegiul Național de Informatică Matei Basarab.

Här kan ni följa elevernas resa och äventyr!

På söndag åker Emelie Ahnlund och Indra Bodin Malmqvist på ”Long term” utbyte till Spanien för att gå på spansk skola i 6 veckor. Skolan ligger i en förort till Barcelona, i Santa Coloma de Gramenet. Vi hoppas att de ska få en spännande och givande tid i Spanien. De kommer att skriva blogg här så att du kan följa deras äventyr.

Heidi Jacobsen (lärare i spanska och engelska) åker med Emelie och Indra på tåg ner genom Europa. Sedan stannar Heidi där en vecka för att jobbskugga på skolan innan hon kommer tillbaka till Sverige. Även hon kommer att blogga här.

Här avslutas utbytet med Frankrike och nästa börjar.

Fredag den 11 oktober till måndag den 21 oktober är 8 elever och 5 vuxna på resande fot för utbyte med två skolor i södra Frankrike. De åker tåg genom Europa för att stanna i Sainte-Foy-l’Argentière och i St Etienne. Skolorna ligger ungefär 5 mil från varandra och 5 mil från Lyon. Så de kommer att träffas och samarbeta under veckan de är i respektive skola.

Här i bloggen kommer ni att kunna följa resenärernas upplevelser.

Vår resa mot Malaga startade på söndag morgon. Vi var tre nervösa, inte så resvana, lärare som tog oss till Arlanda och lyckades hitta dit vi skulle utan större problem. Med på resan är Anna B, Olof och Heidi.

Som ni ser på bilden kom vi även med rätt plan och landade mjukt och fint i Malaga. varmt och skönt! 😊