På väg hem

Aldrig mer Ryan Air.

Detta bolag är smutsigt personalen är trött och oengagerad säkert jobbar de hårt utan uppskattning och möjlighet att ge god service. Vilket säkert leder till ilska och frustration.

Frustration som min väska fick smaka på. Denna väska köpte jag när vi kollegiet skulle till Tallin i början av resan Hedda Wising. På alla dessa år har väskan varit relativt oskadad. När vi mellanlandade i Porto var väskan skadad med flera djupa märken som om någon kastat den i asfalten från planet alternativt gått lös med ett vasst tillhygge.

Inför nästa etapp tänkte jag naivt, jag har en liten väska, jag ser andra med liknande väskor kliva ombord, jag behöver nog inte checka in den. Väl vid gaten får jag lära mig att Ryan Air har egna dimensioner för kabinväskor, då min var fem centimeter för stor var jag tvungen att betala 60€ extra för att inte bli kvar. Kvinnan som tar ut avgiften skäms och ber om ursäkt, säkert får hon replisarier om hon inte nitiskt blöder sina kunder på allt de har.

Väl på planet får jag byta plats då ett barn fått plats vid nödutgången. Personalen ler tappert och försöker göra det bästa av situationen.

Om detta inte var nog så är vi på flygplatsen två timmar innan avresa men får inte checka in vårt bagage för de är underbemannade, vi får vänta.

När vi väntar kommer en äldre herre i sin spanska elskoter. Både jag och Olov står och häpnar hur den likt transformers viker ihop sig till ett litet paket. När han är klar och står där med kryckor kommer incheckningspersonalen med ett måttband. Jag och Olov tittar på varandra med förhoppningsfullt oförstånd men blir snabbt besvikna när hon skakar på huvudet och pekar ner mot incheckning av specialbagage som han sorgset betalar. I Spanien finansierar man sin permobil själv, hoppas han har bättre tur med den än jag med min väska.

Avslutningsvis tror jag fullt och fast på kapitalism, men med hjärta och moral. Pengar och girighet kan inte ha moral men det kan vi, framgent åker jag mer än gärna vilket annat transportmedel eller bolag som helst. Gärna med ett bolag där dom anställda inte ler för att dom skäms, utan ler med ögonen av stolthet.

Olle

Frisk igen!

Passande att återanvända denna bild. Natten mot gårdagen var det min tur att drabbas av magsjukan. Spenderade gårdagen i sängen utan annat än vätska men mår nu bättre. Kan äta igen, vilket tyder på matförgiftning antar jag. Vi sitter i solen och planerar vår AI-presentation.

Fina och fula fiskar

Vi var på akvarium som var jättebra även med svenska mått mätt. Hela utställningen präglades an global och regional hållbarhet. När besöket var över var jag över. Kände på mig att något var off. Väl i lägenheten kom frossan och andra symptom magsjuka.

Jag var lite snabbare än JC var återuppstånden redan efter 24h. Tråkigt att fria tiden av resan förlorades.

AI en reflektion på ett torg i Sevilla

Mina förväntningar är skyhöga. Tänk att kunna samarbeta med AI för att skriva texter, lösa matteproblem eller till och med skapa musik. Tekniken öppnar dörrar till kreativitet och lärande på helt nya sätt.

Men mitt i entusiasmen finns också en gnagande oro. Vad händer med den mänskliga kreativiteten när AI kan göra så mycket? Kan vi lita på tekniken? Och hur påverkas lärarrollen när maskiner hjälper till att undervisa?

AI i klassrummet är mer än bara en trend – det är ett stort kliv in i framtiden. 

Frågan är hur vi väljer att ta det steget.

Nos vemos mañana,

//Anna

El Cachorro

Christo of the Expiration (El Cachorro) är en berömd religiös skulptur som föreställer den döende Kristus på korset.

Francisco Antonio Ruiz Gijón skapade skulpturen år 1682. Den återfinns i Basílica del Santísimo Cristo de la Expiración i Triana, Sevilla. Skulpturen är känd för sitt intensiva, realistiska uttryck i Kristi dödsögonblick.

Processionen bär på en känsla av kollektiv sorg, men också hopp. Det är inte bara en konstnärlig upplevelse, utan en djupt mänsklig och andlig – som om hela staden håller andan tillsammans i ett ögonblick av inre reflektion.

Att uppleva denna procession, nära midnatt, var förunderligt, en närhet till något större, något mäktigare och något obeskrivbart.

Nos vemos mañana,

//Anna

I dag utforskade vi havets mysterier på Acuario de Sevilla

Efter en vedervärdig matförgiftning är jag åter på benen – skönt.

Beläget vid hamnen Muelle de las Delicias i Sevilla, erbjuder Acuario de Sevilla en fängslande inblick i världens marina ekosystem. Sedan sin invigning 2014 har akvariet blivit en viktig kulturell och utbildningsmässig institution.

Acuario de Sevilla tar besökare på en 700 meter lång vandring genom 35 akvarier, som representerar de olika miljöer som Magellan och Elcano mötte under sin historiska världsomsegling 1519. Akvariet är indelat i fem tematiska zoner: Guadalquivir, Atlanten, Amazonas, Stilla havet och Indo-Stilla havet, och rymmer över 400 arter och mer än 7 000 individer.

Här finns ett av Europas största hajakvarier, med en volym på två miljoner liter vatten och en nio meter djup bassäng. Här simmar sandtigerhajar, bonnetheadhajar och havssköldpaddor fritt. 

I samband med sitt 10-årsjubileum introducerade akvariet en ny installation med pirayor och välkomnade nya invånare som den gröna sköldpaddan ”Kawasaki” och nya zebrahajar.

Nos vemos mañana,

//Anna