Författare: Erik Juntikka
Kurs för att främja elevers psykiska hälsa och välbefinnande – kurs riktad till pedagogisk personal

Under vecka 21, 19/5-23/5, ska Anna Fellenius och Victoria Ödling vara på kurs i Palermo / Italien för att utveckla sin pedagogkompetens kring elevers mående och välbefinnande i skolan. En dela av resultatet av denna kurs kommer att ingå i den handlingsplan som två av de tidigare kurserna (St Luce och Heraklion) ska leda till.
Syftet med kursen är att utrusta pedagoger med strategier för att hantera utmaningar inom psykisk hälsa, främja medvetenhet om psykisk hälsa och i förlängningen bidra till förbättrad psykisk hälsa bland elever.
Här avslutas bloggandet från Heraklion och strax börjar bloggande från Palermo.
__________________________________________________
Kurs för att förebygga skolfrånvaro/misslyckanden samt för att utveckla integration och inkludering i undervisningen.

Under vecka 18 är Mathilda V, Anna H och Helen J på kurs i Grekland för att går en kurs om hur vi förebygger skolfrånvaro och hur vi utvecklar arbetet vidare för att utveckla integrations och inkluderingsarbetet i undervisingen. Deras lärande och erfarenheter tillsammans med Marie B och Malin S erfarenheter från motsvarande kurs i St Luce tidigare i år ska resultera i en handlingsplan inför kommande läsår.
Här kommer ni att kunna följa deras vistelse och kurs i Heraklion.
Här slutar skrivandet från Sevilla och strax börjar skrivandet från Heraklion / Kreta
AI en reflektion på ett torg i Sevilla
Mina förväntningar är skyhöga. Tänk att kunna samarbeta med AI för att skriva texter, lösa matteproblem eller till och med skapa musik. Tekniken öppnar dörrar till kreativitet och lärande på helt nya sätt.

Men mitt i entusiasmen finns också en gnagande oro. Vad händer med den mänskliga kreativiteten när AI kan göra så mycket? Kan vi lita på tekniken? Och hur påverkas lärarrollen när maskiner hjälper till att undervisa?
AI i klassrummet är mer än bara en trend – det är ett stort kliv in i framtiden.
Frågan är hur vi väljer att ta det steget.
Nos vemos mañana,
//Anna
El Cachorro
Christo of the Expiration (El Cachorro) är en berömd religiös skulptur som föreställer den döende Kristus på korset.

Francisco Antonio Ruiz Gijón skapade skulpturen år 1682. Den återfinns i Basílica del Santísimo Cristo de la Expiración i Triana, Sevilla. Skulpturen är känd för sitt intensiva, realistiska uttryck i Kristi dödsögonblick.

Processionen bär på en känsla av kollektiv sorg, men också hopp. Det är inte bara en konstnärlig upplevelse, utan en djupt mänsklig och andlig – som om hela staden håller andan tillsammans i ett ögonblick av inre reflektion.

Att uppleva denna procession, nära midnatt, var förunderligt, en närhet till något större, något mäktigare och något obeskrivbart.
Nos vemos mañana,
//Anna
I dag utforskade vi havets mysterier på Acuario de Sevilla
Efter en vedervärdig matförgiftning är jag åter på benen – skönt.
Beläget vid hamnen Muelle de las Delicias i Sevilla, erbjuder Acuario de Sevilla en fängslande inblick i världens marina ekosystem. Sedan sin invigning 2014 har akvariet blivit en viktig kulturell och utbildningsmässig institution.

Acuario de Sevilla tar besökare på en 700 meter lång vandring genom 35 akvarier, som representerar de olika miljöer som Magellan och Elcano mötte under sin historiska världsomsegling 1519. Akvariet är indelat i fem tematiska zoner: Guadalquivir, Atlanten, Amazonas, Stilla havet och Indo-Stilla havet, och rymmer över 400 arter och mer än 7 000 individer.

Här finns ett av Europas största hajakvarier, med en volym på två miljoner liter vatten och en nio meter djup bassäng. Här simmar sandtigerhajar, bonnetheadhajar och havssköldpaddor fritt.

I samband med sitt 10-årsjubileum introducerade akvariet en ny installation med pirayor och välkomnade nya invånare som den gröna sköldpaddan ”Kawasaki” och nya zebrahajar.

Nos vemos mañana,
//Anna
Etniska ställningstaganden, AI – Vad behöver vi som lärare tänka på?
Artificiell intelligens har tagit steget in i klassrummen – vare sig vi är redo eller inte. Verktyg som ChatGPT, bildgeneratorer och AI-assistenter blir allt vanligare i både undervisning och elevens vardag. Men med teknikutveckling kommer också ett ansvar:
Hur påverkar AI våra elever – inte bara praktiskt, utan också etiskt?
AI är inte neutral, det är vår första lärdom.
Ett vanligt missförstånd är att AI är objektiv. I själva verket formas AI av de data den tränas på. Det innebär att AI-system kan återspegla – eller till och med förstärka – fördomar, stereotyper och ojämlikheter som redan finns i samhället.
Exempelvis kan en AI-modell som tränats på texter från västvärlden ha en snedvriden syn på kulturella uttryck, religioner eller könsroller från andra delar av världen.
Som lärare behöver jag fundera över:
Varifrån kommer informationen AI:n ger?
Vilka röster hörs – och vilka saknas?
Reproducerar AI:n normer som kan förstärka diskriminering eller exkludering?
Det här blir särskilt viktigt i ett mångkulturellt klassrum, där våra elever bär på olika identiteter och erfarenheter. AI får inte bli ett verktyg som osynliggör dessa.
När vi och om vi använder AI i undervisningen måste vi också hjälpa eleverna att utveckla ett kritiskt förhållningssätt.
Det räcker således inte att veta hur man använder tekniken – de måste också förstå vad den gör och varför det spelar roll.
Här tänker jag är några viktiga diskussionspunkter att lyfta i klassrummet:
Vem har skapat AI:n och för vilket syfte?
Vi måste se till att prata om makt, ekonomi och intressen bakom tekniken.
Hur vet vi att det AI påstår säger är sant?
Kritisk källgranskning gäller såklart även AI-genererat innehåll och det är vårt ansvar att diskutera och lära ut.
Hur framställs olika människor och kulturer i AI-genererade texter och bilder?
Vi måste skapa övningar där elever får möjlighet att analysera, diskutera och ifrågasätta.
Vi behöver ställa oss frågan vilket eget ansvar jag har när jag använder AI?
Att reflektera över etik, upphovsrätt och egen påverkan.
AI är här för att stanna. På gott och ont. Men som med all annan teknik handlar det inte om att vi använder den, utan hur.

Vårt uppdrag är att ge eleverna verktyg att förstå sin samtid och påverka sin framtid. Det inkluderar att rusta dem för att möta AI med både nyfikenhet och integritet.
Så innan vi tar in AI i klassrummet bör vi ställa oss själva några viktiga frågor:
Vilka värderingar förmedlar jag genom mitt val av verktyg?
Hur säkerställer jag att alla elever känner sig sedda, representerade och inkluderade?
AI är inte bara en teknisk fråga. Det är en fråga om demokrati, delaktighet och mänskliga rättigheter – och där har vi lärare en avgörande roll.
Nos vemos mañana,
//Anna
Semana Santa
Sevilla är under påsken – en stad i rörelse och andakt.
Sevilla, Andalusiens hjärta, är en stad som vibrerar av historia, passion och tradition. Med sina trånga gränder, vitkalkade hus och en magnifik katedral är den en plats där det förflutna lever sida vid sida med det moderna livet. Men det är under påsken, eller Semana Santa, som Sevilla verkligen visar sitt innersta väsen – en intensiv blandning av religiös hängivenhet, konst och känsla.
Varje dag under Semana Santa har sin egen karaktär, och tisdagen är inget undantag. Denna dag samlas både lokalbefolkning och besökare längs Sevillas gator för att bevittna några av de mest ikoniska processionerna som staden har att erbjuda.
Processionerna under tisdagen leds av olika cofradías – religiösa brödraskap – som i timmar vandrar genom stadens gator med sina imponerande pasos, helgonbilder som bärs på axlarna av starka costaleros. Ett exempel är La Candelaria, vars Jungfrubild bärs fram under ett rikt dekorerat baldakin, följd av en orkester som spelar sorgliga marscher.
Tisdagen kännetecknas ofta av en mer stillsam och eftertänksam stämning jämfört med de mest dramatiska dagarna, men intensiteten i uttrycken och tystnaden som faller när processionerna passerar kan vara ännu mer gripande. Människor står i djup respekt, vissa rörda till tårar, andra i tyst bön.
Att vara i Sevilla under påsken är som att kliva in i en annan värld. Doften av rökelse och apelsinblommor fyller luften, trummor och trumpeter ekar mellan husväggarna och ljuset från tusentals levande ljus dansar i nattmörkret. På tisdagen märks en tydlig balans mellan vardag och det heliga – skolor är öppna, kaféer serverar sin sedvanliga tostada con tomate, men samtidigt står hela staden redo att pausa när processionerna går förbi.

För den som är ny i Sevilla under denna vecka är det en upplevelse som inte liknar något annat. Det är inte bara en religiös högtid, det är också en manifestation av kultur, konst och andlig närvaro som präglar hela staden – särskilt tydligt just denna vecka.
Nos vemos mañana,
//Anna