Under vecka 11 kommer Malin Söderlund och Marie Borglund vara på kurs om kvalitativt ledarskap och strategier för att förebygga och undvika skolmisslyckanden och skolavhopp. Detta som en del av att ta fram mer verkningsfulla verktyg och metoder för att få fler elever att lyckas i skolan. Den här kursen tillsammans med en kommande kurs vecka 18 (för andra medarbetare) ska leda till en skolgemensam handlingsplan som ska vara klar inför läsåret 25/26.

Sista etappen på vår Rumänienresa har inletts.

Lika bråttom som vi hade mellan olika tåg i Tyskland lika stressigt blev det på centralen i Stockholm.

Vi hann med och tåget är på väg mot Sundsvall.

Våra nio elever har genomfört denna tripp på ett imponerande sätt.

De har varit generösa och verkligen ställt upp och stått upp för varandra. De har varit öppna och vågat ta för sig i Rumänien men framförallt har de varit positiva och hängt med på allt som lärarna och eleverna planerat. Jag tänker att de har vänner för livet därborta i Râmnicu Vâlcea.

Vi tre vuxna har kompat bra och skrattat mycket, vi delar också erfarenheter, kunskaper och minnen för livet. Humor är viktigt när det kör ihop sig och den varan har vi mycket av alla tre.

Rumänien är ett land som överraskar och jag tänker att jag nog skall åka dit igen, gärna under våren, då jag tror att landet är än vackrare då.

Till alla lärare och elever i Ramnicu Valcea vill jag säga tack och välkommen till Sverige och Härnösand i april. Jag hoppas vi lyckas ge er lika mycket av allt ni gav, lärde och visade oss.

Mitt resesällskap vill jag applådera, underbara ni, jag kommer sakna att  resa med er.

Kanske får vi chansen en gång till innan ni som går i sjuan slutar på skolan, då tycker jag vi tar den.

Till niorna, ett extra tack, för att ni tog extra ansvar och var vuxna när det verkligen krävdes.

Nu så är vi Hudiksvall och vet ni – nu är Härnösand alldeles backa hörná.

Salutare si multumesc pentru mine!

//Anna

För att göra beskrivningen kort så ska jag sammanfatta dagen med ett ord – STRESSIGT!

Ungdomarna har fixat allt galant och jag är djupt imponerad.

Hatten av för dem!

Jag ligger nu i sängen på nattåget som tar oss från Hamburg till Stockholm. En känsla i kroppen är lättnad, en annan känsla är trötthet. Det får bli ett kort inlägg idag, jag vill bara säga:

Anders – Du är en superhjälte!

God Natt till er alla från mig på ett tåg någonstans i Tyskland.

//Anna

Vi blev upphämtade av Alina och Ana utanför hotellet och de skjutsade oss till stationen. Så snällt och omtänksamt.

Vi hade inte några bokade sittplatser så Ana hjälpte oss med det.

Anas son Filip kom med en present till mig, en ”Lucky charm” brosch.

Tack finaste Ana och Filip, broschen värmer hjärtat som redan saknar er, mycket❣️

Efter ett kramkalas på perrongen så påbörjade vi vår resa hemöver. Vi sitter nu på ett tåg som skall ta oss till Medias, därifrån blir det nattåg till Wien.

Jag sitter här en stund i ro, lyssnar på skrattade elever. Vi har haft en fin vecka i Ramnicu Vâlcea, lärt oss mycket och upplevt mer.

Vi har blivit så väl mottagna av både lärare och elever. Ni har blivit vänner och jag längtar tills vi ses igen i april.

Ett stort tack till var och en av er!❣️

Jag börjar så smått längta hem, till familjen och vännerna och kanske allra mest efter Sir E och Lilla Fröken Thyra. Jag har inte sett en enda mops här i Rumänien men en massa andra raser och blandraser. Många hundar har ett hårt liv här och då gör det ont i en djurväns hjärta, riktigt ont.

//Anna

Sent omsider kommer ett inlägg om dagen. 

Vi besökte ett historiskt museum:

Muzel Memorial Nicolae Bâlcescu. Eleverna fick genomföra ett rollspel för att förstå hur makten fördelades förr, kanske en av de bästa övningarna denna vecka. 

Därefter fick eleverna en intensivkurs i drejning, superkul.

Vi åkte sedan vidare till en saltgruva och jag saknar ord för att beskriva vad vi såg. Det var helt överlägset, fantastiskt, obeskrivligt och magiskt.  Samtidigt fanns det en tanke om alla de som jobbat där, som slitit i sitt anletes svett, som kanske dött där? 

Sista dagen med hela gänget och det är inte för inte att det känns lie vemodigt.

Imorgon börjar tågresan hemöver, planerad till tre dygn, jag håller tummen för att det håller.

Till sist vill jag rikta mig till alla föräldrar, vilka juveler ni har, vilka modiga, underbara och ljuvliga ungdomar.

Ni skall vara stolta över dem och jag är tacksam över att vi fått förtroendet att åka med dem så långt bort från hem.

Jag vet att ni saknar dem och jag vet att de längtar efter er.

//Anna

I arla timme ringde väckarklockan, snabb frukost och därefter mötte vi upp eleverna vid bussen som skulle skjutsa oss till Lotrisor waterfall och senare till Sibiu.

Väl framme på parkeringen så väntade en skön och stärkande promenad i en vacker naturpark. Efter stigen upp mot vattenfallet finns det informationsskyltar som beskrev vilka djur som man kunde stöta på. Björnar, örnar och bergsgetter för att nämna några. Det som överraskade mig var en skylt som informerade om att det finns skorpioner i naturparken.

Uschiamej!

Vattenfallet var vackert om lite sparsamt med vatten. Jag kan tänka mig att när våren kommer så är fallet än mer mäktigt och öronbedövande.

Vi vandrade ned till bussen igen och åkte till Sibiu, där vi fick gå på upptäcksfärd på tu man hand.

Sibiu ligger i Transsylvanien. Det är en fästningsstad och en av Rumäniens mest charmiga platser med sitt vackra medeltida torg, Piaţa Mare. Runt torget finns vackra hus från 1300- och 1400-talen.

Sibius ögon är de ikoniska ögonbrynsliknande takfönstren på taken i Sibius hus i Rumänien.

Bussen hämtade upp oss klockan fem och vi åkte ”hem” med nöjda och glada elever.

Imorgon skall vi besöka en saltgruva, det känns spännande och vilken upplevelse det kommer att bli. Lyckliga vi som är med på denna resa. 

Rumänien är verkligen fantastiskt och har ni inte varit här – så planera in en resa.

Ni kommer att stortrivas.

//Anna

Dagen började med gruppstärkande övningar på skolan. Våra svenska elever genomförde en övning som handlade om 🇪🇺 

Vi fick därefter en guidad tur på stadens bibliotek. En fantastik byggnad med en mycket vacker kupol.

Jag har just kommit hem från den fest som vi var inbjudna till. Traditionell dans, så god mat och fantastiska bakverk.

De rumänska eleverna hade på sig traditionella blusar (heter le på rumänska). Vissa av blusarna var över hundra år gamla. De har avancerade broderier och färger från den region de skapades i. Blusarna är som konstverk och de är handsydda av kvinnorna i släkten.

Inspirerad efter besöket på biblioteket så avslutar jag med en dikt av en känd rumänsk poet:

Mihai Eminescu

Somnuroase păsărele

Somnuroase păsărele

Pe la cuiburi se adună,

Se ascund în rămurele –

Noapte bună!

 

Doar izvoarele suspină,

Pe când codrul negru tace;

Dorm şi florile-n grădină 

–

Dormi în pace

Trece lebăda pe ape

Între trestii să se culce –

Fie-ţi îngerii aproape,

Somnul dulce!

 

Peste-a nopţii feerie

Se ridică mândra lună,

Totu-i vis şi armonie –

Noapte bună!

Sömninga små fåglar

Sömninga små fåglar

Samlas för att sova

Gömda i snåren 

God natt!

 

Källorna suckar,

Lugn i mörka skogar,

Sömn över blomstren 

Sov gott 

Svan på stilla vattnen,

Tyst är gröna stranden,

Goda änglar vakar 

Sov lugnt!

 

Över nattens älvlek

Stiger månen sakta,

Allt är dröm och samklang 

God natt!

//Anna

Idag fick vi äran att träffa skolans robot-team. Intressant och lärorikt och inspirerande.

Valter, Lumia och Reponse fick testköra roboten och det gick inte att ta miste på hur roligt det tyckte att det var.

På eftermiddagen tog vi en buss som tog oss strax utanför stan. 

Där mötte en mycket kunnig guide oss och vi fick gå på vad jag skulle säga är den här stadens motsvarighet till Murberget.

De har nedmonterat en mängd traditionella hus med många år på nacken för att sedan återuppbygga dem och på ett vis väcka liv i den igen.

Vi fick gå in i husen (det var som om vi klev in i en tidsmaskin och backade ett eller ett par hundra år tillbaka i tiden).

Vi fick förutom att se på, även ta på, traditionella och kulturella ting, alltifrån keramikskålar till träslöjd samt broderade kläder från den tiden då husen var i bruk.

Tänk så lika allt är trots att avstånden mellan våra länder är så stort.

Dagens bästa är svår att välja men jag väljer ändå den samhörighet och vänskap som eleverna redan har skapat mellan sig och med varandra.

Alla får vara med och alla är rädd om alla.

Jag står tyst och tittar förundrat på, vilka ungdomar de är, vilka förebilder.

Det känns tryggt att framtiden vilar i deras händer.

//Anna