Sent omsider kommer ett inlägg om dagen. 

Vi besökte ett historiskt museum:

Muzel Memorial Nicolae Bâlcescu. Eleverna fick genomföra ett rollspel för att förstå hur makten fördelades förr, kanske en av de bästa övningarna denna vecka. 

Därefter fick eleverna en intensivkurs i drejning, superkul.

Vi åkte sedan vidare till en saltgruva och jag saknar ord för att beskriva vad vi såg. Det var helt överlägset, fantastiskt, obeskrivligt och magiskt.  Samtidigt fanns det en tanke om alla de som jobbat där, som slitit i sitt anletes svett, som kanske dött där? 

Sista dagen med hela gänget och det är inte för inte att det känns lie vemodigt.

Imorgon börjar tågresan hemöver, planerad till tre dygn, jag håller tummen för att det håller.

Till sist vill jag rikta mig till alla föräldrar, vilka juveler ni har, vilka modiga, underbara och ljuvliga ungdomar.

Ni skall vara stolta över dem och jag är tacksam över att vi fått förtroendet att åka med dem så långt bort från hem.

Jag vet att ni saknar dem och jag vet att de längtar efter er.

//Anna

I arla timme ringde väckarklockan, snabb frukost och därefter mötte vi upp eleverna vid bussen som skulle skjutsa oss till Lotrisor waterfall och senare till Sibiu.

Väl framme på parkeringen så väntade en skön och stärkande promenad i en vacker naturpark. Efter stigen upp mot vattenfallet finns det informationsskyltar som beskrev vilka djur som man kunde stöta på. Björnar, örnar och bergsgetter för att nämna några. Det som överraskade mig var en skylt som informerade om att det finns skorpioner i naturparken.

Uschiamej!

Vattenfallet var vackert om lite sparsamt med vatten. Jag kan tänka mig att när våren kommer så är fallet än mer mäktigt och öronbedövande.

Vi vandrade ned till bussen igen och åkte till Sibiu, där vi fick gå på upptäcksfärd på tu man hand.

Sibiu ligger i Transsylvanien. Det är en fästningsstad och en av Rumäniens mest charmiga platser med sitt vackra medeltida torg, Piaţa Mare. Runt torget finns vackra hus från 1300- och 1400-talen.

Sibius ögon är de ikoniska ögonbrynsliknande takfönstren på taken i Sibius hus i Rumänien.

Bussen hämtade upp oss klockan fem och vi åkte ”hem” med nöjda och glada elever.

Imorgon skall vi besöka en saltgruva, det känns spännande och vilken upplevelse det kommer att bli. Lyckliga vi som är med på denna resa. 

Rumänien är verkligen fantastiskt och har ni inte varit här – så planera in en resa.

Ni kommer att stortrivas.

//Anna

Dagen började med gruppstärkande övningar på skolan. Våra svenska elever genomförde en övning som handlade om 🇪🇺 

Vi fick därefter en guidad tur på stadens bibliotek. En fantastik byggnad med en mycket vacker kupol.

Jag har just kommit hem från den fest som vi var inbjudna till. Traditionell dans, så god mat och fantastiska bakverk.

De rumänska eleverna hade på sig traditionella blusar (heter le på rumänska). Vissa av blusarna var över hundra år gamla. De har avancerade broderier och färger från den region de skapades i. Blusarna är som konstverk och de är handsydda av kvinnorna i släkten.

Inspirerad efter besöket på biblioteket så avslutar jag med en dikt av en känd rumänsk poet:

Mihai Eminescu

Somnuroase păsărele

Somnuroase păsărele

Pe la cuiburi se adună,

Se ascund în rămurele –

Noapte bună!

 

Doar izvoarele suspină,

Pe când codrul negru tace;

Dorm şi florile-n grădină 

–

Dormi în pace

Trece lebăda pe ape

Între trestii să se culce –

Fie-ţi îngerii aproape,

Somnul dulce!

 

Peste-a nopţii feerie

Se ridică mândra lună,

Totu-i vis şi armonie –

Noapte bună!

Sömninga små fåglar

Sömninga små fåglar

Samlas för att sova

Gömda i snåren 

God natt!

 

Källorna suckar,

Lugn i mörka skogar,

Sömn över blomstren 

Sov gott 

Svan på stilla vattnen,

Tyst är gröna stranden,

Goda änglar vakar 

Sov lugnt!

 

Över nattens älvlek

Stiger månen sakta,

Allt är dröm och samklang 

God natt!

//Anna

Idag fick vi äran att träffa skolans robot-team. Intressant och lärorikt och inspirerande.

Valter, Lumia och Reponse fick testköra roboten och det gick inte att ta miste på hur roligt det tyckte att det var.

På eftermiddagen tog vi en buss som tog oss strax utanför stan. 

Där mötte en mycket kunnig guide oss och vi fick gå på vad jag skulle säga är den här stadens motsvarighet till Murberget.

De har nedmonterat en mängd traditionella hus med många år på nacken för att sedan återuppbygga dem och på ett vis väcka liv i den igen.

Vi fick gå in i husen (det var som om vi klev in i en tidsmaskin och backade ett eller ett par hundra år tillbaka i tiden).

Vi fick förutom att se på, även ta på, traditionella och kulturella ting, alltifrån keramikskålar till träslöjd samt broderade kläder från den tiden då husen var i bruk.

Tänk så lika allt är trots att avstånden mellan våra länder är så stort.

Dagens bästa är svår att välja men jag väljer ändå den samhörighet och vänskap som eleverna redan har skapat mellan sig och med varandra.

Alla får vara med och alla är rädd om alla.

Jag står tyst och tittar förundrat på, vilka ungdomar de är, vilka förebilder.

Det känns tryggt att framtiden vilar i deras händer.

//Anna

Första dagen på skolan med de svenska eleverna och de rumänska. Det första som slog mig det var hur snabbt och hur väl de hade funnit varandra och hur nöjd våra svenska elever var med sina värdar.

Dagen började med en presentation av den rumänska skolan, de berättade att skolan har cirka 2200 elever och ungefär 150 lärare, fördelat på fyra byggnader.

Vi fick sedan ta del av en film som elever gjort om skolan innehållande positiva värdeord, tankar och känslor. 

Jag satt ganska länge och tänkte på hur många elever som egentligen gick på skolan och att lärarantalet var ganska lågt.

Jag tänkte att det kanske är kaos, hur fungerar det med uppsikt, hur har eleverna på raster?

Våra elever hade gjort en Powerpoint presentation av Sverige, Härnösand och Hedda. 

Jag är jättestolt över våra elever som står där framme och berättar, förklarar och redogör för hur Sverige fungerar, viktiga fakta om Härnösand samt vilken typ av skola Hedda Wising är och vilka ämnen vi har, på engelska. Modiga, duktiga, starka elever.

Vi fick en rundvandring i skolan och alla de farhågor som jag haft inför denna ”jätteskola” med så många elever och så få lärare visade sig inte stämma.

Tvärtom.

Det är en genomtänkt skola med fräscha klassrum och inget skräp på golvet i korridorer eller toaletter.

Skolan har förutom skolsyster och skolläkare även tandläkare, dit eleverna får gå utan kostnad. Jag frågade om även lärare fick gå dit och det fick de.

Jag tänker att det kanske vore någonting för Sverige att införa, skoltandläkare på skolor.

Efter lunch, arbetade eleverna med EU-relaterade uppgifter och våra elever var briljanta (vi kan alla känna oss stolta över vårt arbete men ni SO-lärare bör klappa er själv på axeln, er undervisning ger goda resultat).

Dagens lärdom är att förutfattade meningar är något som sällan eller aldrig stämmer.

Rumänien levererar på alla plan och jag vill rikta ett stort tack till Ana, vilken lärare och vilket föredöme för alla oss andra!

//Anna

Efter en mindre trevlig upplevelse på nattåget som tog oss in i Rumänien så känns allt åter på topp. 

Vi stannade till i Medias, åt på en fantastisk italiensk restaurang (tack Dacian för hjälpen). Vi valde att äta en brunch då vi inte riktigt visste om det skulle finnas mer chanser till att äta en varm måltid.

Efter två tågresor till med vackra vyer över Karpaterna var vi framme vid vår slutdestination. 

Förväntansfulla familjer väntade på perrongen när tåget gled in. Jag tror att våra elever hade fjärilar som flög i magen både ett varv och två. 

Det var fantastiskt trevligt att få träffa både lärare och familjer och det kändes lite märkligt att lämna våra små adepter i andras händer, vi som har haft full kontroll över dem i tre dygn. Det kändes litet i hjärtat, kanske var det mammahjärtat som talade. 

Jag sitter nu på hotellrummet och vi har just ätit. Om ni aldrig har provat rumänsk mat eller tänkt tanken att den inte skulle vara särskilt god, så åk hit för det är nog en av de bästa måltider jag någonsin har ätit.

Imorgon börjar ett nytt äventyr och jag känner en spänd förväntan, så spännande att få se hur en skola fungerar i Rumänien, hur elever är och hur elever lär. 

Så spännande det känns att få träffa våra elever imorgon och höra hur deras första natt i deras respektive värdfamiljer har varit. 

Hur var den där första natten då de sov hos en familj som de egentligen inte kände. 

Jag tänker att de elever vi har med oss kommer att växa både på insidan och utsidan, de kommer att lära sig saker och bära med sig erfarenheter som de kommer ha nytta av resten av sina liv. 

Jag tror inte att de förstår det dag men en dag så kommer de att vara tacksamma över att de vågade åka och att de fick chansen att göra det. 

Jag tänker att jag har vuxit lite trots att jag redan är vuxen, jag tror och jag vet att det vi har upplevt och kommer att uppleva är saker som jag kommer bära med mig resten av mitt liv.

Jag är mycket tacksam för att jag får vara en del av denna resa.

//Anna

Resans tredje tåg rullade på fram till Passau, där det plötsligt blev ett tekniskt fel.

Lite kaos uppstod, har vi fått med alla saker, vart skall ersättningståget gå ifrån, har vi fortfarande våra sittplatser…

Ersättningståget kom och resenärer från alla håll armbågade sig fram utan egentlig hänsyn till andra. Tråkigt att vi inte människor inte kan vara mer medmänniskor i stressiga situationer.

Vi tog oss slutningen ombord på tågets näst sista vagn, proppfullt. En dam som arbetade på tåget upplyste oss om att de satt in ytterligare ett tåg som skulle gå från spår två. Vi tog ett rask beslut och bestämde oss för att kliva av och gå till plattform två.

Vilket bra beslut och vilken njutning!

Här sitter vi nu ensamma i en egen vagn och med ett fungerande Wi-Fi.

Det finns inget ont som inte för något gott med sig.

Vi har just tuffat in i Österrike på väg mot vackra Wien, solen skiner och vinterjackan den har jag sedan länge packat ner. 

Igår natt var första gången som jag sov i en liggvagn (sov kanske inte var hela sanningen) men bitvis i alla fall. 

Jag önskar att ni kunde se vad jag ser nu när jag tittar ut genom fönstret, skog och kullar, skiftade landskap i grönt och byggnader som ögonen mer än gärna vilar på.

Ikväll kliver vi på nattåget som tar oss in i Rumänien 🇷🇴 och imorgon kväll når vi resans slutdestination och ett nytt äventyr tar sin början.

//Anna

Resan börjar bra, tåget kom i tid och avgick i tid. Sitter på tåget och funderar.

Tänk vilken resa vi har framför oss innan vi når vår slutdestination. Det skall bli spännande att resa genom länder och se skiftande landskap, byar och städer genom ett tågfönster.

Känner mig tacksam över att jag fick chansen att följa med, tänk vilka upplevelser, vilka erfarenheter och vilka minnen jag kommer att få dela med Olle, Anders och våra nio medföljande elever.

Hoppas ni har det bra på skolan för det kommer vi garanterat att ha!

//Anna

Hela gruppen planerar nu bloggandet.

Den 24/1 åker en ny grupp elever till Rumänien och vår samarbetsskola där – Colegiul Național de Informatică Matei Basarab.

Här kan ni följa elevernas resa och äventyr!