Den andra dagen började med ett missförstånd. Igår kväll, innan vi gick och lade oss, informerade den svenske tågvärden om att frukost skulle serveras i vagnen intill kl. 5:30. Okej, suckade vi. Det blir således en tidig morgon. 5:30 satt vi följaktligen , båda två, nymornade, välkammade och rakryggade i den uppstädade sovhytten. Dags för kaffe! Trodde vi. En vänlig tysk tågvärd pysslade med frukostlådor en bit bort i vagnen, i övrigt var allt så tyst det kan vara på ett tåg. Vi närmade oss henne med ett hoppfullt ”breakfast?” Hon tittade upp och sa: ”yes, breakfast later.” ”Oh?” Sa vi. Hon förklarade då att den tyska personalen inte fick servera frukost förrän tåget var på tysk mark. Nu var vi i Danmark. Vi förklarade skälet till vår morgontidighet och hon muttrade upprört att vi hade fått helt fel info! Men, eftersom hon var en mycket vänlig kvinna så blev vi serverade ändå. Sedan var det nästan fyra timmar kvar till målet Hamburg. Suck!
Vårt tåg visade sig vara en timme sent. Det var alltså dags för oss att dyka ner i Interrail-appen och boka ny tågresa eftersom vi inte skulle hinna med anslutande tåg till Duisburg. Segerkänslan var enorm när vi faktiskt klarade det!
Äntligen! Efter all packning och planering så sitter vi nu här på tåget, ett steg närmare Amsterdam. Snart dags för ett besök i bistron och sedan lite planering.
Tiden rinner iväg! Idag var sista dagen på College val d’argent. På förmiddagen höll Emil, Enia, Michelle och Ludvig en presentation om Hedda Wising, Härnösand och Sverige för några av de franska eleverna. Det blev också lektionsbesök i Franska och Engelska. På Engelsklektionen använde en synnerligen yvig och välartikulerad lärare oss svenskar som experter/rekvisita i sin undervisning av en nybörjarklass. Det är roligt när man får vara lite aktiv även fast man är gäst.
Efter den alltid lika fantastiska skollunchen gick några av oss ut på promenad i omgivningarna. Vi har verkligen haft turen att få möjlighet att se och uppleva ”vår” by ganska mycket. Den är både vacker och pittoresk, ibland känns det nästan som att vara på den engelska eller irländska landsbygden. Här finns både gamla dyster-vackra stenhus och mjukt böljande, gröna berg med betande kor utspridda här och där längs bergsluttningarna.
Michelle, Emil och Line på promenad i omgivningarna.
På eftermiddagen var det dags för Skoljogg . Vi slogs omedelbart av vilken festkänsla som infann sig! Alla skolans elever ( ca 400 ) skulle delta i detta race som var lite drygt 2,5 km långt. Sammanlagt fyra starter stod på agendan: yngre flickor, yngre pojkar, äldre flickor och till sist äldre pojkar. Alla elever skulle springa i par, sammanbundna med ett rep runt sina handleder. Våra tappra Hedda-elever var inte sämre än att de ställde upp i racet. Först ut att starta var Enia. Hon fick lov att springa utan parhäst eftersom hon var gäst. I stekande sol och iklädd upprullade jeans kämpade hon sig runt i terrängen som var både tungjobbad och lerig. Enia höll den svenska fanan högt ( bildligt ) och sprang i mål med den främre halvan. Vilken kämpe!
Att springa i lera är inte lätt.
Enia kämpar på upploppet.
Glädje efter målgång.
I den sista starten hittade vi tre tappra pojkar: Emil och Henke som sprang ihopbundna och Ludvig som sprang själv. Även här gällde det att löpa på i solgass och leråker. Alla tre kämpade och tacklade banans svårigheter med bravur! Emil och Henke, som började loppet gående, sågs sedan öka farten och sprang större delen av racet. Vid målgången såg de både glada och nöjda ut. Ludvig kämpade hårt mot tuff konkurrens bland de snabbaste. Han sprang i mål med den främsta fjärdedelen. Vilken prestation!
Emil och Henke sprang sammanbundna!
Publikstödet för löparna var stort!
Emil i mål.
Henke i mål.
Ludvig i början av racet.
Snart i mål!
Alla fina prestationer till trots, det som imponerade mest var nog de franska ( och svenska )elevernas helhjärtade stöd för både evenemanget och varandra. Det hela slutade med prisutdelning och spontan sång och dans på skolgården.
På tisdag morgon var var vädret ljummet och dimmigt när vi samlades inför dagens utflykt. Det blev en promenad upp genom de gröna kullarna tills vi nådde ett vackert skogsområde på ganska hög höjd. Vägen upp var en underbar upplevelse med sensommarblommor, lantgårdar och, tja, väldigt leriga vägavsnitt! Väl uppe i skogen samlades vi vid ett slags vindskydd. I anslutning till det fanns lämningar av ett underjordiskt vattentunnelsystem från romartiden. Våra värdar hade planerat in en aktivitet som kallas Land Art. Det handlar om att använda sig av material från naturen ( i vårt fall skogen ), och skapa konst. Temat skulle vara en av de 6 EU-värderingarna eller någon av Frankrikes egna Frihet, Jämlikhet, Broderskap. Det blev många intressanta lösningar i både form och färg.
I går kväll var det äntligen dags att kliva på nattåget och börja vår resa mot Frankrike! Natten i små sovkupéer har förflutit lugnt och nyvakna och lite morgonruggiga kunde vi så kliva av i Örebro och äta frukost på Pressbyrån. En incident med en kvarglömd telefon skuggade tillfälligt horisonten för en av oss, men det visar sig att den kommer fram till Göteborg i ett annat tåg samtidigt som vi!
Nu sitter vi på bussen som ska ta oss till Neapel och Pompeji. Vädret är klart och det är runt 12 grader. Det är fantastiskt vackert att se dimmorna lyfta över de mäktiga bergen. Här och där kan man se en liten by som klänger sig fast högt uppe på en bergssida.
