Dagen började med ett möte med Badra där hon berättade om skolan. Tyvärr funkade inte datorerna så hon fick berätta allt istället för att visa oss powerpointen.

Första lektionen var med ULIS, deras motsvarighet till våran resursskola. Det som slog mig var hur relativt ostrukturerat allt var, alltifrån det att eleverna kom in genom dörren till själva undervisningen. Men å andra sidan så var jag imponerad över eleverna motivation till att jobba och ta sitt ansvar. Har vi i svensk skola fokuserat för mycket på elevernas svårigheter/utmaningar och lagt upp undervisningen därefter istället för att utmana och guida eleverna till att utvecklas i det sociala 🤔? Värt att fundera vidare på under resten av veckan och arbetet hemma.

Efter lunch fick jag vara med på tre lektioner i storklass. Två fysiklektioner och en biologi. Hade förväntat mig dåligt arbetsro och högljudda lektioner, men fick se tvärtom. Väldig bra studiero och ljudnivån var riktigt bra, som hos oss 😃.

Nu väntar middag hos Badra med några av lärarna. Lär bli en sen kväll.

Oj så många intryck! Och så mycket som är annorlunda jämfört med hos oss! Det började direkt med att försöka ta sig in på skolområdet, det var höga staket och en slags sluss där vi fick identifiera oss för att bli insläppta.

Efter en välkomstcermoni där vi fick skolan och franska skolsystemet presenterat för oss började lektionerna i ULIS, den franska motsvarigheten till Resursskolan.

Det finns två ULIS-klasser med vardera 13 elever och i respektive klass arbetar en lärare och en resurs. Så gott som alla elever hade även lektioner i ”vanlig” klass också, det var bara tre elever som inte hade det.

Lektionerna i ULIS har präglats av samarbete mellan eleverna i lärandet samt mycket färdighetsträning och repetition, vilket är upplevelser som har väckt fler tankar och funderingar än faktiska lärdomar. Anpassar vi för mycket på individnivå? Hur får vi till mer färdighetsträning? Hur kommer det sig att elever med autism klarar en relativt ”stökig” miljö så bra? Hoppas att en del frågetecken rätar ut sig under veckan.

Hörs i morgon!

Vi kliver på tåget i Härnösand under lördagen och allt flyter på som förväntat, tills vi är någonstans mellan Sundsvall och Hudiksvall. Då väntar jag mig på Carina och säger, jag har glömt passet hemma… efter att googlat och varit i kontakt med polisen så inser vi att det inte går att göra ett provisoriskt pass och att det bara är för mig att hoppa av i Söderhamn och åka hem med svansen mellan benen och hämta passet.

Carina fortsätter resan själv till Saint Étienne medans jag bokar ny resa. Nattåg till Arlanda, flyg på söndagmorgon till Paris och sedan tåg så anländer jag också till Saint Étienne, nästan ett dygn efter Carina.

Imorgon drar jobbskugga det igång. Ska bli intressant att se hur deras upplägg i deras resursskola ser ut, hur dom får till undervisningen och hur deras lokaler ser ut.

Resan mot Frankrike började bra, tåget som skulle ta oss till Arlanda kom i tid och den här kvillrande känslan av att vara på väg infann sig direkt.

Strax innan Hudiksvall trasslade det dock till sig, när Henrik plötsligt kom på att han glömt passet hemma. Efter samtal till polisen konstaterade vi att han inte hade något annat val än att vända hem igen.

Min resa gick i alla fall smärtfritt och på flygplatsen i Lyon möttes jag av en av de lärare som vi ska skugga.

I eftermiddags dök Henke upp, så nu är vi redo för en spännande vecka!

Hörs i morgon!

Under vecka 13 kommer Carina Berglund Bystedt och Henrik Söderlind att vara på jobbskuggning i St Etienne i Frankrike. Fokus kommer att vara hur vi arbetar med elever i behov av stöd i Frankrike och i Sverige. Här kommer ni att kunna följa deras resa.

---

Efter vi hoppade av tåget från hamburg så stannade vi i Stockholm och åt medans vi väntade på vårat sista tåg

I går påbörjade vi vår resa hemåt. Första etappen var en kortis på dryga 3 timmar. Övernattning i Sibiu. I morse startade vi morgonen med att fira Ahmad som fyller 16 år idag 🎉🎈🥳 sedan påbörjades resan till Budapest…🚂