Nu är verkligen kursen igång på riktigt med både föreläsning och extra aktiviteter. Vi började dagen med en guidad tur i Palermo och fick se fina, intressanta platser. Vi var också inne på en minnesplats/museum för maffians offer men det var synd att det inte fanns så mycket information på engelska.

Efter lunch och lite shopping satte vi oss i skolbänken igen för att hålla på till kvällen. Vi började med att sammanfatta vad vi fick lära oss igår genom att göra affischer och visa upp. Sedan gick vi igenom människans olika utvecklingsfaser och vilka utmaningar och stora händelser som händer i varje fas enligt forskaren Erik Erikssons modell från 50-talet, men som i stort håller än idag. Från det gick vi vidare till risk- och skyddsfaktorer som vi kan identifiera kring olika individer.

Sedan fick vi i grupper läsa in oss på två olika case var och diskutera om vi i våra länder och på våra skolor hade upplevt det scenariot och hur vi hade handskat med det. Det är under sådana här samtal det är fascinerande att få höra hur andra jobbar och om vilken attityd de har till problemet.

Nu hinner jag inte skriva mer för snart ska vi iväg igen på en apericena, italiensk plockmat som man kan äta som en middag, cena.

Idag har vi fullt schema, så det här inlägget blir inte så långt.

Dagen startade med en ny guidad tur i Palermo, som var klart bättre än den första. Vi var bland annat i en maffig kyrka som har byggts på under en lång tid och därför har flera olika stilar. Vi besökte även ett Maffia-muséum.

Dagens utbildning mycket lärorik, även om jag blev lite trött i huvudet, då den var väldigt lång idag. Vi hade många gruppövningar och efterföljande diskussioner. Vi har bland annat pratat om riskfaktorer och skyddsfaktorer som påverkar vår mentala hälsa. Först fick vi skriva alla risk- eller skyddsfaktorer vi kom på via Mentimeter. Därefter delades vi in i två grupper. Den ena gruppen fick skriva vilka som var riskfaktorer och den andra vilka som var skyddsfaktorer. Självklart var det många som kunde stå i båda.

Vi har även fått ”gå in” i en elev och reflekterat över vad den eleven tänker, ser, hör, säger, känner och gör. Jag tycker det var en bra och relevant övning. Även om jag bara är i början av min TMO-utbildning, så ser jag likheten i de övningar vi gjort där. Jag och Anna gjorde den här övningen tillsammans, om samma elev. Det gjorde övningen ännu mer intressant, då vi har olika relation till eleven och ser och hör olika saker. När andra berättade om ”sina” elever kunde jag känna igen dem i elever jag har eller haft.

Nu ska vi snabbt göra oss klara för att åka in till centrum och ha en gemensam apericena med hela gänget. Apericena är en kombination mellan aperitivo och middag.

/Victoria

Idag började kursen på riktigt. Vi träffade Giulia, som kommer att hålla i föreläsningarna. Hon handleder lärare i Italien och är utbildad psykolog. Kursdeltagarna är från flera olika länder i Europa och det är intressant att två stycken är skolpsykologer, för att få deras perspektiv.

Vi började med att diskutera begreppet ”mental health”.  Vad vi kom fram till är att begreppet har en annorlunda definition än ”mental illness”. Man kan ha en ”mental illness” men ändå uppleva ”mental health” om man vet vilka strategier man behöver ha för att må bra. Giulia hade fem teman på ”mental health”: social, intellektuell, spirituell, fysisk och emotionell.

Vi gick igenom land för land (Tyskland, Portugal, Sverige, Slovakien, Martinique) vilka utmaningar vi har på skolorna. Vi kunde komma överens om att ångest/ängslan är vanligt förekommande och ett av de stora problemen. Med det kommer självskadebeteende, hemmasittare samt ätstörningar och social fobi. De från Portugal reagerade på att inte polisen åker och hämtar hemmasittare i andra länder.

Många tankar efter kursen och hoppas att efterföljande dagar kommer att vara lika bra. På eftermiddagen hade vi tid att ta bussen till ett turkost Medelhavet till en riktig sagostrand. Dit hade även fler kursdeltagare hittat och vi kunde sitta och lära känna varandra bättre.

Igår fick vi en guidad tur i Palermo där vi bland annat fick besöka platsen där de spelade in sista scenen av Gudfadern. Därefter hade vi en gemensam traditionell middag. Av den lärde vi oss att Sicilianer inte kryddar sin mat särskilt mycket …

Idag har vi haft första dagen med vår kursledare Giulia. Hon handleder lärare och är psykolog. Vi är 14 stycken som går kursen och de länder som är representerade, förutom Sverige, är Portugal, Slovakien, Tyskland och Frankrike (inkl. det franska departementet Martinique).

Efter en lära känna-övning så fick vi skriva vad vi har för förväntningar på kursen och vad vi själva kan bidra med. Vi fick också nämna om vi hade några rädslor inför kursen (där de flesta var oroliga över språket). Jag måste dock säga att jag är positivt överraskad över hur duktiga de flesta är på engelska!

Därefter fick fundera över vad definitionen av mental hälsa egentligen är, sedan diskuterade vi det i grupper. I min grupp så pratade vi om att det handlar om att kunna ha verktyg att kunna ”resa” sig vid motgångar. Att ha bra självkänsla och självförtroende. Att acceptera och trivas med den du är.

Giulia satte även upp fem posters på väggen, med rubrikerna ”Socialt” ”Intellektuellt! ”Känslomässigt”, ”Psykiskt” och ”spirituellt”. På bilderna kan ni se vad vi skrev där.

Vi fick också skriva om den skola vi arbetade på – vad vi har för utmaningar, vilka riskfaktorer vi har och vad konsekvenserna kan bli.

Utifrån dessa övningar så har vi haft många intressanta diskussioner. Vi märker att vi har liknande utmaningar i de flesta länder, vad gäller psykisk ohälsa. Spännande var att om Portugal har elever som inte kommer till skolan, så kommer polisen hem till dem och hämtar dem.

På eftermiddagen så åkte vi till stranden och det turkosa vattnet. Till och med jag badade! Det var jättehärligt! Vi sammanstrålande med två av de andra svenskorna och käkade med dem. Vi fick fantastisk god pasta med små basilikakulor som såg ut som rom. När vi var på väg hem stötte vi de från Frankrike (inkl. Marinique), så vi hängde med dem ett tag. Nu ska vi göra oss klara för att åka in till Palermo centrum.

Jag ska ärligt erkänna att jag var lite orolig igår över hur kursen skulle vara, då jag trodde att det var de 20-åriga volontärerna som skulle hålla i den. Men nu ser jag fram emot resten av dagarna och resten av kursen!

/Victoria

Resan gick utan några problem med tåg, flyg och taxi. Flyget landade till och med en halvtimme för tidigt. När taxichauffören släppte av oss på en gata en bit från centrum så var det någon minuts ovisshet om vi verkligen var på rätt adress för vi såg ingen hotellskylt någonstans. Men jodå, när vi frågade då var vi precis vid hotellet som låg bakom en restaurang.

Dags att utforska kvarteret för att äta middag. Lite läskigt då vi inte känner till området och att det har blivit becksvart redan kl. 20.30 på kvällen. Efter två kvarter ser vi en hel del människor på ett öppet ställe och vi tänker att då måste det vara bra. Av sju som jobbar på stället lyckas de hitta en servitris som pratar engelska. Vi beställer en siciliansk specialitet, arancini, och blir väldigt nöjda. Tillbaka till hotellet och vi är rejält trötta.

Till frukosten började vi prata med två fransyskor som också ska delta på kursen. Väldigt trevliga. Om någon timme ska vi träffas och kursen börjar. Jag ser väldigt mycket fram emot att få lära mig mer om ungdomars psykiska hälsa och om hur vi på bästa sätt kan bemöta dem. Och hur vi som vuxna i skolan kan se tecken på ohälsa i tid och fånga upp.

Jag har aldrig varit med om detta tidigare, men vi kom fram före utsatt tid. Vi landade i Palermo en halvtimme innan beräknat ankomst. Hela resan gick väldigt smidigt. Vi kom fram på kvällen och det första jag lade märke till var de lustiga parkeringarna (se bild). Vi hann inte så mycket mer på kvällen än att äta. Vi gick till en lokal restaurang och tog arancini, som faktiskt ursprungligen är från Sicilien.

Vid frukosten idag så träffade vi två fransyskor, som också ska vara med på kursen. De var förvånansvärt bra på engelska 🙂

Efter frukosten, som tyvärr inte var något för mig – det var mest bara kakor och andra sötsaker, så tog vi bussen till centrum. När vi promenerat en stund satte oss på ett café nere vid hamnen. Där satt en italiensk familj bakom oss. Plötsligt hörde vi hur pappan i familjen började sjunga på ”Bara bada bastu”. Minuten senare så började även det lilla barnet på ca två år sjunga på den 😀

Nu ska vi strax göra oss klara för kursstart. Vi ska gå en kurs som handlar om främja elevers psykiska hälsa och välbefinnande i skolorna. När man arbetar inom skolan så möter man (tyvärr) alltför ofta elever som inte mår bra. Därför känns det viktigt att gå den här kursen. Jag hoppas få lära mig hur man kan förebygga elevers mående och psykiska hälsa, men också lära mig hur jag ska prata med elever som mår dåligt. Jag är utbildad lärare, men när man arbetar inom skolan så får man ofta agera kurator/psykolog mm. Detta ingick inte i lärarutbildningen, så den här utbildningen känns verkligen relevant – särskilt i dagens samhälle.

/Victoria

Under vecka 21, 19/5-23/5, ska Anna Fellenius och Victoria Ödling vara på kurs i Palermo / Italien för att utveckla sin pedagogkompetens kring elevers mående och välbefinnande i skolan. En dela av resultatet av denna kurs kommer att ingå i den handlingsplan som två av de tidigare kurserna (St Luce och Heraklion) ska leda till.

Syftet med kursen är att utrusta pedagoger med strategier för att hantera utmaningar inom psykisk hälsa, främja medvetenhet om psykisk hälsa och i förlängningen bidra till förbättrad psykisk hälsa bland elever.

__________________________________________________

Nu är vi på väg till Aten efter 6 dagar på Heraklion. I mitt första inlägg skrev jag om mina förväntningar på kursen och veckan. En utmaning som jag har upplever att jag haft på jobbet är att göra eleverna motiverade till skolarbetet, och detta var också min förväntning på kursen. Vi har fått med oss olika tankesätt och metoder för att öka elevernas motivation. Men det Gabrielle verkligen pointerade var att vi måste våga ändra våra arbetssätt och pröva nytt, det tankesättet är det jag tar med mig mest.

Utifrån kursdeltagarnas delade erfarenheter så inser jag ännu mer att vi behöver förstå de bakomliggande orsakerna till varför elever har hög frånvaro. Jag har också lärt mig att inkludering och förståelse för individuella utmaningar är avgörande för att hjälpa elever att lyckas. Jag har även rest med två kollegor där vi haft långa diskussioner om hur vi kan förbättra vårt arbetssätt utifrån de vi lärt oss på kursen.

Hur ska vi jobba vidare med de vi lärt oss? Jag kommer jobba med de jag lärt mig direkt kopplat till mitt arbete. Jag vill gärna försöka få in mer avslappningsövningar, mer varierade lärmiljöer och mer varierat upplägg på undervisningen. Vi kommer också sitta ner med våra kollegor som gjort en likande kurs för att komma fram till hur vi kan jobba vidare med kursens innehåll i skolan.

Vi har också fått uppleva grekisk kultur, historia och all god mat. Jag har lyckats lära mig ett grekiskt ord ”kalimera” som (om jag förstått det korrekt) betyder god morgon.

Mina tre ord för att sammanfatta kursen: Våga pröva nytt.

// Anna

Nu lämnar vi Heraklion med nya lärdomar i bagaget. Att få delta i den här kursen har varit givande, och jag har insett att vi lärare, oavsett var vi kommer ifrån, ofta brottas med samma frågor: Hur får vi med alla elever i klassrummet? Hur hanterar vi skolfrånvaro? Hur gör vi undervisningen mer inkluderande?

Det jag främst tar med mig från kursen är vikten av att göra skoluppgifter mer kreativa – att våga testa nya idéer och arbetssätt. I dokumentet som Gabrielle delade med sig av står det att alla elever har olika förmågor, och att vi som lärare bör använda dessa olikheter för att hjälpa dem att växa och utveckla sin kreativitet.

Min största reflektion handlar dock om något ännu mer grundläggande – välmående. Det är där vi borde börja. Ett av kursens teman handlade om att känna sig lycklig, och min första tanke var att det börjar med att tro på sig själv. Många elever väljer att inte ens försöka med vissa uppgifter, eftersom de inte tror att de kommer lyckas. Där har vi en viktig uppgift som lärare: att stärka elevernas självkänsla och visa att de kan.

De tre nyckelord jag bär med mig från kursen är: välmående, kreativitet och stärkande.

Nästa steg, precis som Erik nämnt, blir att vi, tillsammans med Malin och Marie, tar fram en handlingsplan. Och självklart kommer jag att använda de lärdomar jag fått med mig i min egen undervisning framöver.

Lyckades ta en otrolig bild nu på morgonen från vår balkong.

//Helen