Nu lämnar vi Heraklion med nya lärdomar i bagaget. Att få delta i den här kursen har varit givande, och jag har insett att vi lärare, oavsett var vi kommer ifrån, ofta brottas med samma frågor: Hur får vi med alla elever i klassrummet? Hur hanterar vi skolfrånvaro? Hur gör vi undervisningen mer inkluderande?
Det jag främst tar med mig från kursen är vikten av att göra skoluppgifter mer kreativa – att våga testa nya idéer och arbetssätt. I dokumentet som Gabrielle delade med sig av står det att alla elever har olika förmågor, och att vi som lärare bör använda dessa olikheter för att hjälpa dem att växa och utveckla sin kreativitet.
Min största reflektion handlar dock om något ännu mer grundläggande – välmående. Det är där vi borde börja. Ett av kursens teman handlade om att känna sig lycklig, och min första tanke var att det börjar med att tro på sig själv. Många elever väljer att inte ens försöka med vissa uppgifter, eftersom de inte tror att de kommer lyckas. Där har vi en viktig uppgift som lärare: att stärka elevernas självkänsla och visa att de kan.
De tre nyckelord jag bär med mig från kursen är: välmående, kreativitet och stärkande.
Nästa steg, precis som Erik nämnt, blir att vi, tillsammans med Malin och Marie, tar fram en handlingsplan. Och självklart kommer jag att använda de lärdomar jag fått med mig i min egen undervisning framöver.
Lyckades ta en otrolig bild nu på morgonen från vår balkong.
Idag lämnar vi Kreta. Vi klev upp redan kl 6, åt en snabb frukost och packade därefter våra väskor. Nu står vi och väntar på vår taxi till flygplatsen. Efter en givande kursvecka kommer nu min sammanfattning av viktiga lärdomar:
Till att börja med, en sak som verkligen fångade mitt intresse och som jag kommer ta med mig är att inte vara rädd för att våga förändra och utveckla min undervisning, utan att vara öppen för nya idéer. Jag tar även med mig hur viktigt det är att arbeta aktivt med elevernas välbefinnande eftersom det kan spela en viktig roll för att förebygga skolfrånvaro. Det blev tydligt hur viktigt det är att skapa en trygg och positiv lärmiljö där elever känner sig sedda, hörda och inkluderade. När elever mår bra ökar också deras motivation att delta och utvecklas.
Som vi nämnt har vi också utforskat hur kreativitet kan bidra till ökad delaktighet och lärande. Genom att använda kreativa metoder i undervisningen kan vi nå fler elever och skapa utrymme för olika uttryckssätt och perspektiv, vilket stärker både individen och gruppen. Jag tar med mig nya tankesätt, idéer och ett mer kreativt arbetssätt.
Mina tre nyckelord som sammanfattar kursen är: Kreativitet, inkludering och välbefinnande
Vårt nästa steg blir att tillsammans med Marie och Malin skapa en handlingsplan utifrån de lärdomar och erfarenheter vi samlat på oss. Förutom det är planen att inom A-laget börja arbeta med isbergsmodellen jag nämnde i senaste inlägget (liknande TMO), detta kommer att börja användas som tankesätt för att förstå elevers beteenden. De konkreta tipsen angående välbefinnande och kreativitet är något jag kommer att använda mig av i min undervisning samt sprida inom A-laget och ämneslagen.
Nu flyger vi vidare till Aten för att utforska stadens olika kulturer, Akropolis och annat spännande. //Matilda
Vår sista kursdag bjöd på både strålande sol och en inspirerande lärmiljö på stranden. Dagen ägnades åt att fördjupa oss i konflikthantering och hur vi kan omsätta våra nya kunskaper i undervisningen. Det blev en bra avslutning på en bra kurs.
Gabrielle introducerade GROW-modellen som ett verktyg för att arbeta med gruppdynamik och konflikthantering. Jag uppskattade verkligen detta arbetssätt, det uppmuntrar till självreflektion och ansvarstagande. Frågor som ”Vad kan jag bidra med?” och ”Vad behöver jag från andra?” hjälper till att tydliggöra roller i gruppen och skapa en gemensam riktning. Jag tänker att vi skulle kunna använda oss av GROW som metod inom våra arbetslag för att stärka samarbetet men också för att förebygga konflikter. Vi pratade även om hur vi agerar och hanterar konflikter utifrån Kilmans konfliktteori. Teorin beskriver fem olika sätt att hantera konflikter, beroende på hur mycket man prioriterar sin egen vilja och samarbete med andra. Modellen hjälper oss att förstå att olika konfliktsituationer kräver olika strategier och att inget sätt är ”bäst” i alla lägen. Detta var en bra teori att utgå ifrån när det kommer till de konflikter som kan uppstå i klassrummen (och utanför). Kan vi förstå konflikterna är det också lättare att lösa dem.
Vi hade även givande diskussioner om hur vi kan ta med oss kursens innehåll in i våra respektive ämnen och arbetsområden. Gabrielle delade med sig av flera inspirerande exempel från andra lärare som vågat tänka kreativt i sin undervisning, bland annat en lärare från som lät sina elever rappa en novell, vilket ledde till stort engagemang och fina resultat. Hon nämnde också hur vi kan börja utforska möjligheterna med AI som stöd för att skapa mer kreativ och varierad undervisning (vi fick dessutom med oss tips om några bra sidor vi kan använda oss av).
Det har varit en lärorik kurs som inte bara gett oss konkreta verktyg, utan också väckt nya tankar om hur vi individuellt kan utvecklas i våra yrkesroller men också som skola. Men mer om detta i blogginlägget imorgon.
Efter kursen idag blev det dessutom äntligen ett dopp i det vackra Medelhavet.
Idag var kursens sista dag. På morgonen mötte vi upp Gabrielle på stranden för att prata om konflikthantering, förändrade beteendemönster och konkreta exempel på kreativ undervisning. Konflikter: Konflikter är något vi ofta stöter på, både i vardagen och i skolmiljön, ex. mellan elever, mellan lärare eller mellan lärare och elever. Vi lärde oss en metod som kan användas som hjälpmedel för att lösa konflikter. Förändrade beteendemönster: När vi pratade om förändrade beteendemönster visade Gabrielle en bild på ett isberg (ett annat typ av isberg än det Helen delade i början av kursen). Dagens isberg påminde starkt om det isberget vi tidigare gått igenom under TMO-kursen. Det handlar om att synliggöra det vi ser, det som ligger ovanför vattenytan, och det vi inte ser eller vet, det som ligger under vattenytan. Jag ser detta som en tydlig och användbar metod för att stötta elever vid förändrade beteenden, eftersom den hjälper oss att förstå bakomliggande orsaker. Kreativitet: Då de andra kursdeltagarna åkte hem redan igårkväll fick vi idag möjlighet att även fokusera på kreativitet mer ämnesspecifikt. Jag fick tips på kreativa övningar att använda sig av inom just NOn. Samtalen fick mig att inse hur mycket vi redan gör, ex. filmer, uteaktiviteter och valfria presentationssätt.
Något jag verkligen tar med mig från dagen, som jag även vill dela med er, är att det viktigaste är att våga förändra sin undervisning. Och kanske kommer det inte att bli perfekt de första gångerna, men med tiden kommer det att ge något. 5-10minuter av en hel lektion räcker!
Idag hade vi vår sista dag på kursen, och precis som igår var solen framme. Man blir lite extra tacksam för solen när resten av veckan bjudit på moln, blåst och regn. Alla andra kursdeltagare vi träffat under veckan reste hem igår, så idag var det bara vi och vår kursledare Gabrielle som samlades.
Vi pratade om hur man sätter mål och hanterar problem, och Gabrielle visade oss en modell som heter Coaching Using GROW. Eftersom det bara var vi där, blev det lättare att ställa frågor och få mer personligt stöd. Vi kunde fördjupa oss i hur man kan tänka kreativt, särskilt i relation till våra egna ämnen. Gabrielle delade även ett dokument med oss: 101 Creative Ways to Be Creative. Det första tipset i listan fastnade direkt hos mig – “var öppen för nya idéer”. Det är något jag försöker vara hela tiden, särskilt som relativt ny lärare. Jag vill bygga upp en idébank, precis som många mer erfarna kollegor redan har gjort.
Jag berättade för Gabrielle att jag gärna vill arbeta mer med litteratur i undervisningen, men att det kan kännas utmanande eftersom många elever inte är så intresserade av att läsa. Hon gav mig flera användbara idéer på hur jag kan väcka engagemang kring litteratur, vilket jag verkligen uppskattade.
Vi hann också prata om likheter och skillnader mellan lärarutbildningarna i Sverige och Rumänien, där Gabrielle kommer ifrån. Hon berättade att deras utbildning är fyra år lång, och att man efter examen måste göra ett prov varje år i fyra år för att visa att man fortfarande har goda kunskaper inom sina ämnen. Det förvånade mig – det är ett ganska annorlunda system jämfört med vårt.
Eftersom inte alla deltagare hade kursen lika många dagar, fick vi våra diplom lite tidigare. Mitt namn blev tyvärr felstavat – som ni ser på bilden
– men som tur är har jag fått ett nytt med rätt namn.
Äntligen hittade solen fram till Heraklion och vi valde att ha kursen utomhus. Vi diskuterade välbefinnande, och Gabrielle visade ett spel som vi fick prova – Dixit. Spelet går ut på att varje spelare får sex kort med olika bilder. Den som är ”sagoberättare” väljer ett kort och beskriver det med ett ord eller en mening. De andra spelarna ska sedan välja ett kort från sin hand som de tycker passar beskrivningen. Alla kort blandas, läggs ut med baksidan upp, och vänds sedan för att deltagarna ska försöka lista ut vilket som var sagoberättarens.
Gabrielle berättade att det här är ett kreativt sätt att arbeta, som också kan stödja elevernas känslomässiga utveckling. En tanke som slog mig var att spelet även kan användas som en gruppstärkande övning eller i engelskundervisningen, där eleverna får träna berättande. Det var intressant att se hur ett enda kort kunde väcka så många olika tolkningar.
Vi hade också många samtal under dagen där vi jämförde våra skolor. Jag pratade bland annat med två lärare från Rumänien. Vi diskuterade om eleverna får ha mobiltelefoner under lektionstid och om de använder datorer eller böcker. Precis som hos oss lämnar deras elever in mobilerna vid katedern. Däremot blev de förvånade över att vi nästan helt saknar fysiska böcker – hos oss är det bara i matematiken vi fortfarande använder dem.
Vi pratade även om hur skolor hanterar frånvaro. De två lärarna från Rumänien berättade om ett projekt de haft för att få tillbaka elever till skolan. Tanken var att skapa en positiv återkomstmiljö, så att eleverna ville komma tillbaka till helklass. När jag frågade hur framgångsrikt projektet varit, svarade de att några elever faktiskt kom tillbaka – men vi insåg också att skolfrånvaron är ett gemensamt problem i många länder.
Efter kursdagen hann vi även med en tur till Knossos.
Idag hade vi kurs utomhus (efterlängtat med en solig och varm dag efter några molniga dagar). Det känns som vi har lärt känna alla kursdeltagarna nu och vi diskuterar och jämför mycket kring våra olika erfarenheter. Idag var temat välbefinnande och det kan appliceras både på oss som jobbar men också på eleverna. Utifrån detta hade vi en lång diskussion kring våra elever med frånvaro. Alla länder verkar uppleva samma sak, fler och fler har hög frånvaro och att det är en svår och komplicerad fråga. Delegationen från Portugal pratade om att frånvaron på deras skola ofta beror på mående och att de upplevde att man måste jobba mer med elevernas mående och välbefinnande. Jag upplevde även att det fanns en uppgivenhet, speciellt bland de rumänska lärarna. Helio (Portugal) berättade även om att de statliga direktiven mindre och mindre känner tillit till lärarna och att detta påverkar elevernas och föräldrarnas syn på skolan. Men hur kan vi jobba med elevernas välbefinnande? Vi fick idag flera olika posters med metoder och tankesätt att diskutera kring hur man kan jobba med välbefinnande. En som jag tar med mig handlade om självkänslan (det beskrevs som att vi var en hink fylld med vatten som då symboliserade vår självkänsla) , hur vi kan bygga upp vår egen (eller elevernas) självkänsla. Man måste ”hälla i” så mycket mer positivt än det negativa (som symboliserades som hål i hinken där vattnet åkte ur). Vi behöver se till att eleverna lyckas mer för att deras självkänsla ska öka. Här tänker jag att de kreativa arbetssätten också kommer in, alla våra elever har så fantastiska förmågor men i olika delar, vi behöver hitta de delar som eleverna får känna sig duktiga i och lyfta detta (detta är då vatten som hinken fylls på med). Men samtidigt behöver vi också lära eleverna att ett fel inte på något sätt är ett misslyckande, ge eleverna strategier att det är okej att göra fel (i metoden så beskrevs det som korkar som korkade igen de hål som blivit).
Jag hade också väldigt intressanta samtal med Laura (från Rumänien) och Helio (från Portugal) om deras erfarenheter ifrån diktaturerna i deras hemländer. Helio berättade också om hans politiska aktivism på 80-talet där Olof Palme var deras idealledare, det tyckte jag var intressant.
Vi har på eftermiddagen även hunnit med en tur till Knossos som tros vara lika gammalt som pyramiderna.
Innan vi fokuserar på dagens kursinnehåll, kommer här en bild från gårdagens gemensamma middag
Idag är äntligen värmen tillbaka här☀️ Vi bestämde därför tillsammans med de andra kurskamraterna att vi skulle genomföra dagens lektioner utomhus. Vi arbetade och diskuterade utifrån olika posters om välbefinnande samt bildkort för att träna på att vara kreativa, kommunicera och använda vår fantasi. Bland alla posters var det särskilt en som fångade mitt intresse. Den hade rubriken ”8 faktorer för lycka” och en av faktorerna var att inte ställa för höga krav på sig själv. Det fick mig att reflektera över hur många elever som gör just det, sätter mycket höga krav på sig själva, vilket ofta leder till stress. Det påminde mig om hur viktigt det är att hjälpa elever hitta en balans och förstå hur viktigt det är att ha rimliga förväntningar på sig själva för att orka och må bra. Efter att ha arbetat med bildkorten började jag funderade på hur de kan användas i olika ämnen. Jag tänker mig att det är ett bra sätt att arbeta i ex. språkämnena, exempelvis kopplat till en skrivuppgift – läraren sätter upp bilder på tavlan som elever ska skapa en berättelse om, på så sätt använder eleverna sin fantasi och kreativitet. Bildkorten kan även fungera som en starthjälp för elever om de har svårt att hitta ett ämne att skriva om.
Vi har även tillsammans med de andra kurskamraterna diskuterat likheter och skillnader mellan våra skolor. Något som förvånade mig var att Bulgarien har separata ingångar för lärare och elever i skolan. Att ha separata ingångar kan signalera en tydligare hierarki mellan lärare och elever, ett vi (lärare) och ett dom (eleverna). Jag anser även att många relationer med eleverna skapas i korridorer och ser därför en delad ingång som något positivt. De två lärarna från den bulgariska skolan gillade inte den konstruktionen, så det hade varit intressant att veta varför de egentligen väljer att ha separata ingångar.
Både i Portugal, Rumänien och Bulgaren arbetar eleverna fortfarande i fysiska läroböcker (detta gäller de skolor/lärare vi träffat). Inte heller alla skolor delar ut personliga datorer till eleverna. För lärarna var det förvånande att vi använde läromedlen på datorerna och inte hade fysiska läroböcker. Vi förklarade att det fungerar på samma sätt men att allt finns på en plats, datorn. Vi diskuterade även mobilanvändandet innan och under lektionerna. I Bulgarien lämnar de in mobiltelefonerna under lektionerna på liknande sätt som hos oss medan i Portugal har eleverna mobiltelefonerna i fickan. Det är inte tillåtet att använda telefonerna under lektionerna på någon av skolorna men de berättar att det delvis är en problematik.
I morse mötte vi upp Gabrielle och de andra kursdeltagarna på ett café i stan. Där blev vi bjudna på en traditionell grekisk frukostpaj, ”Bougatsa”, som bestod av grädde, ost och kanel, en spännande kombination av både sött och salt. Först var jag lite skeptisk över att blanda ost med kanel men det var faktiskt väldigt gott! Därefter promenerade vi vidare mot Kretas europaskola. En multispråkskola med ca 380 elever från 4 års ålder till 19. Mycket i denna europaskola liknar hur skolorna ser ut i Sverige och på Hedda Wising men det finns några skillnader och reflektioner som jag vill dela.
Antalet elever är ungefär lika många på Hedda som på denna skola. När det var dags för eleverna att ta rast fylldes korridorerna av ljud. Man hörde eleverna skratta, spela/leka och skrika glatt. Det förvånade mig hur högljutt det blev, nästan så högljutt att vi i rummet intill fick ansträng oss för att höra vad deras rektor sa. Där och då kändes det lite stökigt och att det måste vara en jobbig miljö att vistas i dagligen och det fick mig att inse hur mycket lugnare vi har det på Hedda. Nu i efterhand funderar jag över om det kanske finns något positivt med detta också. Under raster gör elever sig av med (och samlar ny) energi för att sedan orka ha fokus under nästkommande lektion och resten av dagen. Jag kunde inte heller se några elever använda sin mobil i korridorerna vilket förvånade mig.
På denna skola läser eleverna totalt under sin skolgång fyra olika språk där de börjar med ett språk och med åren så lägger de till ett andra, tredje och fjärde språk. Det jag tycker var intressant är att de inte endast lär sig språket på basnivå utan när eleverna väljer till det andra språket kommer de att undervisas i deras ämnen i det språket, det innebär att ex. deras etik- och geografilektioner kommer att genomföras i deras andraspråk. Några tankar jag fick efter: Hur mycket tid lägger eleverna på skolan efter skoltid? Finns tid över att göra roliga saker på sin fritid? Även, hur svårt det känns att lära sig ett ämne i ett annat språk än sitt modersmål vilket sedan fick mig att påminnas om att det är precis det som elever med annat modersmål gör även i vår skola.
Som vi vet så har vi i Sverige tre kärnämnen. För att som elev få söka gymnasium behöver hen ha ett godkänt betyg i alla tre kärnämnen, även svenska. På denna skola får inte eleverna läsa sitt eget modersmål. Tänk hur olika det kan vara mellan länders skolsystem.
Skolan har endast fyra fast anställda lärare. De andra lärarna kan bytas ut varje år. Jag kan tänka mig hur svårt det är att skapa goda rutiner och gemenskap med en sån ruljans på lärare.
Slutligen vill jag berätta lite om deras idrottslektioner. Om vädret tillåter har de uteidrott på skolan innergård. Men, om det är regn hade dem istället lektion i ett klassrum (som även användes som musiksal). Rummet var ungefär lika stort som personalrummet på Hedda och hade stora fönster längs väggarna, hur får 25 elever plats i ett sånt utrymme samtidigt som de ska utföra idrottsaktiviteter?
Nu vilar vi på hotellrummet någon timme innan det är dags för den gemensamma middagen med de andra kursdeltagarna.
Vår kursledare Gabrielle hade idag ordnat så att vi fick besöka den Europeiska skolan här i Heraklion. När vi kom fram fick vi besöka lärarrummet, och precis som i Isernia, Italien (där jag var förra året), hade de endast ett gemensamt rum för alla lärare. Det var otroligt litet, vilket fick mig att uppskatta hur bra vi har det hemma, med egna arbetsrum och gott om utrymme.
Rektorn berättade att skolan lider av lokalbrist, trots att de har omkring 400 elever. Eleverna går från årskurs 1 till tredje året på gymnasiet. Redan i första klass görs ett språkval – antingen engelska eller grekiska – och undervisningen sker helt på det valda språket. Innan valet måste eleverna genomgå ett språktest för att avgöra vilket språk de behärskar bäst.
All undervisning sker på det valda huvudspråket, och eleverna läser dessutom ett andra språk, likt hur våra elever läser franska, spanska eller tyska. När de blir äldre tillkommer ett tredje språk, där alternativen är grekiska, italienska eller spanska. De har även möjlighet att läsa antingen latin eller antik grekiska. I årskurs 8 (om jag minns rätt) sker undervisningen i humanistiska ämnen och etik på det andra språket som eleverna valde redan i årskurs 1. Rektorn berättade även att de tyvärr inte kunde erbjuda modersmålsundervisning, eftersom det saknas lärare som behärskar de olika språken – det gav mig en tankeställare hur fint det är att vi, på vår skola erbjuder våra elever att gå modersmålsundervisning.
Det är fascinerande hur språkinriktad utbildningen är – eleverna matas med språk, vilket ger dem utmärkta möjligheter att förstå andra kulturer. Rektorn nämnde också att de har mellan 21 och 37 undervisningstimmar per vecka, att lektionerna är max 45 minuter långa och att det får vara högst 25 elever per klass.
Vi fick även besöka två klasser. Den första bestod av elever i årskurs 2–3, och den andra av niondeklassare som studerade språk. Lokalen där de äldre eleverna höll till var baracker placerade uppe på skolans tak.
Snart ska vi iväg igen på middag med gänget – de blir en lång men otroligt givande dag.
Hedda mobilities 