Igår hade vi knappt någon skola…

Vi började med att ha en vanlig dag tills våran första rast kl 10:00, då gick vi till entrén i skolbyggnaden för att samlas inför en utflykt till Sagrada familia! Vi gick ner till en tunnelbana tillsammans med en annan årskurs, och tog sedan tunnelbanan till den största kyrka vi sett.

Vi fick en rundvandring av en kvinna som visades sig vara från Norge! Så hon förklarade allting för oss sedan på norska och vi förstod det mesta, men inte allt såklart. När vi gick in kyrkan så tappade båda två sina hakor av hur stort och fint det var. Nåt av det vackraste vi sett!

Vi tog sedan tunnelbanan tillbaka till Santa Coloma men äventyret tog inte slut där såklart. Vi tog nämligen bussen helt själva till ett köpcenter för att köpa några grejer vi behövde. Jag var lite tveksam på om Indra verkligen visste vilken buss vi skulle ta men utan Indras busslinje minne och otroliga lokalsinne hade vi aldrig lyckas ta oss fram och tillbaka utan problem!

Dagen efter var Indra på ett zoom möte med lärare från Hedda Wisingskolan + några av de andra EU-junior ambassadörerna. Det var tre EU parlamentariker som bland annat svarade på frågor från olika skolor om miljöfrågor, demokratiska frågor och om hur vissa kände efter presidentvalet i USA.

Imorgon blir det vanliga lektioner och om fyra dagar är det bara tre veckor kvar, tiden går så fort! Vi hoppas alla har det bra i Sverige med den nyfallna snön!!❄️☃️

//Emelie och Indra

Nu är vi inne på 3:e skolveckan!! Tiden har gått alldeles för fort och det känns som att vi kom hit bara för nån dag sedan. Idag var en speciell dag, kl 12.55 gick vi in i ett möte med Sverige för att ha Nationella Prov i svenska. Både jag och Emelie tycker att det gick helt okej, men vi var lite nervösa i början. När NP var slut och vi skulle gå hem så insåg vi att grinden ut var låst! ”Omg! Vi är inlåsta!” tänkte vi men det löste sig snabbt. Vi gick in och frågade en lärare att öppna en annan dörr så vi kom ut tillslut, sen fick vi försöka orientera oss hem själva för att våra värdar hade gått hem.

Det var en bra dag och nu ser vi fram emot imorgon. Då kommer vi följa med de yngre eleverna på en utflykt till Sagrada Familia och efter det så ska jag och Emelie till ett köpcenter helt själva! Vi hoppas att inget händer. Ha det gott!!!

//Indra och Emelie

Den här veckan har inte vart lika normal som den första veckan…. vi åkte nämligen en dag på en utflykt till en partikelaccelerator!

De delade in oss i två grupper. Ena halvan av gruppen var inne i ett teori rum där man fick lära sig lite djupare om partikelacceleratorn, medans den andra halvan fick se utsidan av acceleratorn, och sedan tvärt om. Även fast vi inte förstod så jätte mycket på grund av att de som jobbade där pratade spanska och katalanska, så var det väldigt cool och spännande att få se detta.

Förutom detta har skolan gått precis som vanligt förutom tisdagen. I tisdags så fick man nämligen välja om man ville gå till skolan eller inte. Det var en slags minnesdag över det tragiska som hände i Valencia eftersom många personer där gick bort på grund av de stora vattenmassorna.

//Emelie och Indra

Ett visst mått av förvirring uppstod när jag ville veta mer om skolans elevråd. Det finns nämligen inget. Något som finns är ett par elevorganisationer som skapats av lärare på frivillig basis, och som de har hand om på sin planeringstid. En sådan är El Arcoíris – regnbågen. Föreningen startades av några lärare som fått nog av den homofobi som man upplevde bland en del elever. Föreningen har också fokus på feminism och ses en gång i veckan. Vi samlades på en utsiktsplats strax utanför skolan, och just nu är det nästa lika många lärare med som elever. Trots att föreningen är liten har den hunnit göra mycket. Bland annat möts man av en regnbågstrappa när man kommer in i skolan. På den, och på trappen ovanför finns budskap om allas lika värde. När jag var med på deras möte i fredags arbetade man med att planera upp aktiviteter den 25e november, som är en dag instiftad av FN för att uppmärksamma mäns våld mot kvinnor. Man kommer också ha aktiviteter runt pride och runt den internationella kvinnodagen. Det är tydligt på skolan att man arbetar aktivt för att medvetandegöra elever om frågor om jämlikhet på olika sätt, både på lärarnas förhållningssätt och på de många regnbågsfärgade klistermärken som ses på lärarnas datorer.

Idag och igår har jag fått möjlighet att intervjua skolpsykologen och två elever på djupet. I mötet med skolpsykologen blev det tydligt att även om vägarna framåt kan variera något så är likheterna mellan hur vi arbetar i Sverige och Spanien oerhört lika. I största möjliga mån försöker vi utveckla undervisningen och klassrumsmiljön, i andra hand anpassa, och bara som sista utväg lämnar elever klassrummet för att arbeta på annan plats. Arbetet med att finna rätt väg för den enskilde eleven ser ut som i Sverige, med en skillnad i att den som leder elevhälsans arbete i varje arbetslag är psykolog med viss utbildning inom pedagogik, snarare än att vara specialpedagog. Även i Spanien kämpar de med bristande resurser, där gapet mellan lagkraven och ekonomin innebär att skolan har svårt att ge alla elever det de har rätt till. Arbetsgången, våndan och de didaktiska strömningarna är så lika de i Sverige att de är svårt att nämnvärt särskilja de två.

När jag intervjuade två elever i det de kallar fyran, som ungefär motsvarar nian, beskriver de en vardag som i mångt och mycket motsvarar livet på Hedda, men några skillnader finns. Det är mobilförbud under hela skoldagen, vilket eleverna beklagar. De får inte vara inne under rasterna, vilket fungerar förvånansvärt bra med tanke på hur liten skolgården är. Alla 600 elever har dessutom rast samtidigt. Man får ingen skollunch, men kan köpa mackor och sötsaker när man vill. Man har inte alla ämnen som vi har i Sverige, till exempel inte slöjd, och de spanska eleverna ser mycket fram emot att besöka en slöjdlektion när de kommer till Sverige. Överlag lägger man inte lika stor vikt vid praktiska ämnen, något som de spanska eleverna beklagar. Irene (den spanska läraren som besökte oss i våras) visar en film från hemkunskapen, och de spanska eleverna var begeistrade.

Det kommer finnas mycket som är värt att reflektera över, men för att sammanfatta ser vardagen på skolan lite olika ut i Spanien, medan pedagogiken, arbetssätten och behoven är oerhört lika hur de ser ut i Sverige.

Vi överlevde! Nu är första skolveckan avklarad och det känns ganska bra för både Emelie och Indra. Vi har sett mycket annorlunda saker som vi inte brukar se på Hedda, men vi vänjer oss med tiden. Nu har vi börjat känna oss mer hemma i våra värdfamiljer, men det är fortfarande ganska osäkert.

Nu laddar vi om i helgen och förbereder oss för nästa vecka!

//Emelie, Indra, Heidi

Med stengolv, betongväggar och en total avsaknad av ljudabsorbenter är det inte konstigt att det är högljutt i klassrummet. Att många elever, precis som hemma på Hedda, småpratar, busar, skrapar med stolar och ibland ropar till varandra över klassrummet hjälper inte. Det tar några minuter innan läraren sett till att alla faktiskt sitter på sina platser, precis som hemma. Det är dags att gå igenom läxan. ”Vilken läxa?”, ”Du har inte sagt att vi har läxa!”, ”Vänta, va??”. Det känns ganska bekant. Precis lika bekant som att halva klassen märkligt nog gjort den hemliga läxan som ingen berättat om. Läraren ger klassen tio minuter att göra klart läxan, innan den gås igenom. Och här slutar likheterna, för tillfället. För trots att ingen räcker upp handen är det många som svarar på frågorna när läraren pekar på dem. Några svarar fel, och det är ingen katastrof. Läraren förklarar det rätta svaret och går vidare. Det här är något som jag kämpar med som lärare; att få alla elever att känna att de vågar ta plats, att de vågar svara på en fråga även om de inte är 100% säker på svaret. Jag önskar att mina elever förstod att varje felaktigt svar är ett lärtillfälle, inte bara för dem, utan även för de 5-10 andra elever som skrivit fel i sin bok, men som inte räckte upp handen. Målet imorgon, förutom att delta på fler lektioner, är att intervjua lärarna här om trygghet i klassrummet, och så mycket mer. Just nu ska jag dock fundera på vad ljudabsorbenter kan tänkas heta på spanska.

Nu har man äntligen kommit fram och vi hade första skoldagen igår. Vi fick lära oss om hur en skoldag ser ut, hur reglerna är och hur själva skolan ser ut. Det var lite läskigt i början och man var ju såklart nervös men allting gick bra förutom att Indra blev lite veckovill och trodde att det var måndag igår. Skolan i spanien är otroligt annorlunda, det är runt 600 elever och alla har rast samtidigt och för att det är så många elever så har de ritat pilar på golven för att visa vilken riktning man ska gå, så att ingen krockar. Det är också förbjudet att använda mobilerna, även under raster. Man får ha de i väskan men om en lärare ser att du tar fram den och kollar på den så tar de mobilen och man får tillbaka den i slutet av dagen.

Våra värdfamiljer är jättetrevliga men både Indra och Emelie insåg snabbt att deras engelska inte var den bästa. Men det är okej. Nu har vi ännu en skoldag framför oss och vi hoppas att allt går bra.

//Indra, Emelie, Heidi

När vi äntligen kommer till Frankrike hinner vi inte sitta särskilt länge innan den franska kvinnan vi sitter med börjar fråga oss om Erasmus. Det visar sig att hon var en av de första som fick åka på en Erasmusresa för ett antal decennier sen. Vi jämför erfarenheter och övar en gnutta på spanska. Det visar sig att hon bott i Barcelona en gång i tiden, och vi får flera tips och råd inför besöket. Vi får också uppleva frustrationen i att inte förstå utrop på stationer, skylta och menyer. Tack och lov får vi en meny på engelska, och därmed vårt första varma mål mat på två dygn. Underbart!

Nu sitter vi på sista tåget, mot Barcelona, och hoppas att regnet där inte tilltar.

4 down and 3 to go! Efter mycket om och men sitter vi nu på nattåget från Hamburg till Basel. Det har varit otroligt mycket problem och stress idag, alla tågen har varit försenade vilket har påverkat hela våran resplan men allt löste sig även om det blev lite jobbigt ett tag.

Idag var det faktiskt två personer som kom fram och pratade med oss om Erasmus+ pga. att de såg våra Erasmus+ tröjor vi fick av skolan. De ställde mycket frågor om resan, hur det kändes och även om hur Erasmus fungerar. En av personerna hjälpte oss till och med att hitta mer information om tågtider och sträckor, vilket vi är evigt tacksam över. På Nattåget från Hamburg fick vi till och med Chili nötter, då blev Indra överlycklig, och Emelie Säger ”Det är mitt liv, det är mitt Allt”

Nu längtar alla efter att få sova ordentligt och vi hoppas på att det inte uppstår mer problem.

//Indra BM, Emelie A, Heidi J