Idag fick vi äran att träffa skolans robot-team. Intressant och lärorikt och inspirerande.

Valter, Lumia och Reponse fick testköra roboten och det gick inte att ta miste på hur roligt det tyckte att det var.

På eftermiddagen tog vi en buss som tog oss strax utanför stan. 

Där mötte en mycket kunnig guide oss och vi fick gå på vad jag skulle säga är den här stadens motsvarighet till Murberget.

De har nedmonterat en mängd traditionella hus med många år på nacken för att sedan återuppbygga dem och på ett vis väcka liv i den igen.

Vi fick gå in i husen (det var som om vi klev in i en tidsmaskin och backade ett eller ett par hundra år tillbaka i tiden).

Vi fick förutom att se på, även ta på, traditionella och kulturella ting, alltifrån keramikskålar till träslöjd samt broderade kläder från den tiden då husen var i bruk.

Tänk så lika allt är trots att avstånden mellan våra länder är så stort.

Dagens bästa är svår att välja men jag väljer ändå den samhörighet och vänskap som eleverna redan har skapat mellan sig och med varandra.

Alla får vara med och alla är rädd om alla.

Jag står tyst och tittar förundrat på, vilka ungdomar de är, vilka förebilder.

Det känns tryggt att framtiden vilar i deras händer.

//Anna

Idag var vi på ett museum som var som Murberget där det fanns flera hus och kyrkor från början på 1900-talet👌

Sen med barnen åkte vi och kollade på en film på bio

På väg in i Rumänien så vi dramatiska berg och stora slätter med svart jordbruksmark. Vi ser boskap och vilda djur mest gäss och rovfåglar. Många bönder är ute och vallar sina får tillsammans med hundar.

Vi ser blandad infrastruktur gammalt och nytt om vartannat. På landsbygden är många av husen övergivna. Tillväxten i Rumänien har varit starkare än i många andra öststater. Väl inne i större tätorter ser Rumänien ut som många andra sydeuropeiska länder. Rent, små affärer fik och restauranger, maten är billig och jättegod, nästan allt är lokalproducerat. Bensinen och levnadskostnader är låga, samtidigt är deras GDP 1800 Euro/year.

Utmaningar för detta land enligt de vi mött är politiker som inte är till för folket utan skor sig under sin tid vid makten, korruption som urholkar investeringar, institutioner som förlorar trovärdighet. Brist på politisk vision om framtiden. Det är tydligt att ungdomarna som vi möter identifiera r sig i första hand som Rumäner och i en nära andra hand som européer. Mycket mer än våra elever.

Här har det börjat bygga stationer för återvinning gammal infrastruktur byts ut. Ungdomarna här är väldigt ambitiösa jag känner att deras skolgång för dem är mer avgörande än för våra elever. Barnafödandet här är ganska mycket lägre än mortaliteten vilket är en stor utmaning när många unga väljer att lämna och jobba i andra europeiska länder där lönerna är högre.

Nu när världen blir allt farligare blir nationell och europeisk självhushållning blir allt viktigare borde Rumänien växla från industri till en jordbruksmässig stormakt, jag tror det kan vara en del av detta land som har utmaningar men samtidigt är ett land av möjligheter.

Olle Löfgren

Vi personal blev upphämtade på hotellet av tre rumänska elever som skulle promenera med oss till skolan. Promenaden skulle ta 12-15 minuter och det gör den säkert om man går själv, men när man är sex personer så blir det svårt att hålla tempot uppe. Det gjorde att vi blev någon minut sen vilket våra svenska elever inte var sen med att påpeka.

Men nu när vi var på plats så kunde vi börja. Skolan är en allstadie-skola, vilket här i Rumänien innebär att man har förskoleklass till gymnasiet på samma skola.

Först så presenterade alla sig för varandra innan vi delades in i grupper och blev visad runt på skolan. Vi fick gå in på flera lektioner och presentera oss, vilket ibörjan var intressant för att få se hur klassrummen ser ut men snart blev det lite konstigt. Vi fick bland annat vara inne i en förskoleklass där barnen tyckte att vi var konstiga för att vi inte förstår rumänska. Vi var också i en lågstadie-klass där man hade pratat om att det skulle komma svenskar till skolan och att svenskar har blont hår och blå ögon. Jag tyckte att det kändes lite olustigt då det är ganska länge sedan det var så, om det någonsin har varit så.

Alla klassrumsbesök gjorde att min grupp blev sen till samlingen… ”Bra Anders, komma sent två gånger första dagen”

Vi har blivit väl mottagna och Ana (Rumäniens svar på Annsofi) har verkligen gjort ett fantastiskt arbete med att planera dessa dagar.

/ Anders

Första dagen på skolan med de svenska eleverna och de rumänska. Det första som slog mig det var hur snabbt och hur väl de hade funnit varandra och hur nöjd våra svenska elever var med sina värdar.

Dagen började med en presentation av den rumänska skolan, de berättade att skolan har cirka 2200 elever och ungefär 150 lärare, fördelat på fyra byggnader.

Vi fick sedan ta del av en film som elever gjort om skolan innehållande positiva värdeord, tankar och känslor. 

Jag satt ganska länge och tänkte på hur många elever som egentligen gick på skolan och att lärarantalet var ganska lågt.

Jag tänkte att det kanske är kaos, hur fungerar det med uppsikt, hur har eleverna på raster?

Våra elever hade gjort en Powerpoint presentation av Sverige, Härnösand och Hedda. 

Jag är jättestolt över våra elever som står där framme och berättar, förklarar och redogör för hur Sverige fungerar, viktiga fakta om Härnösand samt vilken typ av skola Hedda Wising är och vilka ämnen vi har, på engelska. Modiga, duktiga, starka elever.

Vi fick en rundvandring i skolan och alla de farhågor som jag haft inför denna ”jätteskola” med så många elever och så få lärare visade sig inte stämma.

Tvärtom.

Det är en genomtänkt skola med fräscha klassrum och inget skräp på golvet i korridorer eller toaletter.

Skolan har förutom skolsyster och skolläkare även tandläkare, dit eleverna får gå utan kostnad. Jag frågade om även lärare fick gå dit och det fick de.

Jag tänker att det kanske vore någonting för Sverige att införa, skoltandläkare på skolor.

Efter lunch, arbetade eleverna med EU-relaterade uppgifter och våra elever var briljanta (vi kan alla känna oss stolta över vårt arbete men ni SO-lärare bör klappa er själv på axeln, er undervisning ger goda resultat).

Dagens lärdom är att förutfattade meningar är något som sällan eller aldrig stämmer.

Rumänien levererar på alla plan och jag vill rikta ett stort tack till Ana, vilken lärare och vilket föredöme för alla oss andra!

//Anna